Category: stadsbyggnad

Förarlösa bilar

Förarlösa bilar kommer att förändra samhället, våra städer och trafikapparaten mer än vi anar. Redan om ett par år kommer flera biltillverkare att börja utföra provkörningar ute bland trafiken i Sverige, Europa, USA och i resten av världen. Vissa bedömare räknar med att så tidigt som runt 2020 kommer det att finnas bilar att köpa. De nya bilarna kommer förmodligen att förändra sättet vi ser på transportation och bilägande. Tiden då vi äger en bil som 95% av tiden står oanvänd kommer nog att ta slut. Istället kommer vi att ha ett abonnemang där vi när som helst kan begära en bil till där vi är för att köra oss dit vi ska, den bilen kan sedan direkt köra till nästa passagerare eller ställa sig lite utanför staden och vänta på en körning.

Problem?

Men problem med detta, finns det inte sådana? Jovisst. De förarlösa bilarna är mycket säkra men om det händer en olycka? Vem är ansvarig? Är det bilföretaget? Operatören som äger och underhåller bilarna? Programmeraren som skrivit koden som ska väja i tid? Kommer vår infrastruktur att blastas ännu mer när vi får tillgång till vad som mer kan liknas vid taxitransporter än busstransporter?

Hur förändras kraven på staden?

I ett slag kommer många tusen kvadratmeter parkering, både i parkeringshus och markparkering, bli ledig för annan användning. Det finns inte bilar som behöver parkeringen på dagen eftersom man inte äger bilen som transporterar en till jobbet utan den kör vidare och gör annat. Likaså behövs inte parkering för boende på kvällar, nätter och helger. Vad som däremot kommer att behövas är många avsläppszoner i centrala lägen där passagerare kan hoppa in och ut ur bilar på ett säkert sätt. Sen kommer nog folk att gå lite längre sträckor i staden, när man inte behöver tänka på att man måste gå tillbaka till en parkerad bil utan man kan bli upphämtad där man är när man är klar kommer nog att göra han man tar sig längre till fots i staden.

Hur kommer det att bli då?

Det vet vi inte. Vi vet inte hur bilarna slutligen kommer att fungera, vi vet inte vilka kommersiella erbjudande som kommer att vara tillgängliga och hur mycket motstånd och tröghet det finns mot att inte längre äga sin egen bil. Och hur kommer det att fungera för de som inte bor i eller nära en stad?

Ett vettigare inlägg om varför det byggs så mycket eller lite som det görs

Tobias Olsson, arkitekturpolitisk chef på Sveriges Arkitekter har skrivit en utmärkt debattartikel, Bygg som in i Norden | Debatt på expressen.

Stefan Atterfall! Du bör bjuda in Tobias till ditt departement och låta honom föreläsa för och svara på frågor från den grupp som jobbar med (här skulle jag vilja skriva arkitektur-, urban- eller stadspolitik men som Tobias förklarar i artikeln så har vi bara en byggpolitik som endast verkar gynna byggindustrin) hur sverige bygger, för han verkar vara en smart person.

I våra nordiska grannländer finns det bra exempel på bra arkitekturpolitik:

I torsdags presenterade den danska regeringen sin nya politik med 64 konkreta åtgärder, bland annat en satsning på arkitektur i skolan, stöd till kommuner för att med hjälp av stadsplanering motverka social obalans och satsningar på export och internationell marknadsföring av Danmark.

Sedan slår Tobias hål på uttrycket att “det tar tio år för ett hus att byggas i stockholm” som han skriver så tar det i genom snitt 19 månader och eftersom några verkligen tar tio år så är det en hel del som tar kortare tid än 19 månader…

Byggindustrins rop efter standardisering, borttagande av särkrav och så vidare är inte ett stridsrop för att få bygga mer, det är ett rop efter att få bättre vinstmarginaler och kunna bygga mer likartat, strömlinjeformat och platslöst på bekostnad av våra levnadsmiljöer. Som Gehl skriver, det är livet mellan husen som är det viktiga och det rummet struntar byggindustrin ganska mycket i. Det överlåts åt kommunerna att fixa och kommunernas plan- och bygglovsavdelningar får mindre och sämre verktyg att skapa goda stadsmiljöer.

Vi behöver också till slut kasta av oss oket från den funktionsseparerade modernismen och återigen bygga stad och stadsdelar istället för bostads-, kontors-, och verksamhetsområden.

Med hopp om att det kommer en arkitektur- och stadspolitik någon gång,
Jonas

Stadens grundläggande idé

Jag höll på att gå igenom min inbox och hittade en länk till en gammal debattartikel på SVD om motståndet mot nybyggnation i Stockholm. För mycket gnäll i stadsbyggnadsdebatten

Jerker Söderlind, arkitekt och stadsforskare sammanfattar stadens idé på ett exceptionellt bra sätt:

Stadens idé är att ställa många hus på samma plats så att de skymmer utsikten för varandra.

Till detta vill jag lägga mitt eget favoritcitat som går ner en nivå till byggnadens förhållande till staden:

Det är en byggnads första uppgift att placera sig i förhållande till staden

Voltaire, ca år 1827
(min översättning)

Du lever hälsosammare nära kollektivtrafik

A new report, released by the American Public Transportation Association, which surveys current research has found that people who live in communities with high-quality public transportation drive less, exercise more, live longer, and are generally healthier than residents of communities that lack quality public transit.

Rapporten finns här: Residents Who Live Near Public Transportation Live Healthier, Longer Lives, Study Finds

Det verkar ju vara ett rimligt resultat, rent intuitivt, men det är ju bättre att veta, än att tro…

(via: Urban Planning blog)

paradoxen: lugna, centrala lägen

Ledaren tar fram en klassisk paradox hos människors efterfrågan: Ett lugnt boende i ett centralt läge. Sedan den äldre kvartersstrukturen brutits upp för att ge utrymme för “utblickar” och “siktlinjer” har det blivit väldigt svårt att bygga lägenheter med en så kallad “tyst sida”, d.v.s. att ljudnivån är under 55 decibel utanför fönstren till hälften av rummen. Med ny forskning som visar på de skadliga effekterna av buller är det inte konstigt att “lugnt boende” är efterfrågat. Med de högre ljudnivåerna i centrum orsakade av biltrafik blir det naturligtvis svårare att bygga bostäder som passar människors behov av lugn och ro.

Problemet är bara att om vi ska bygga i “lugna lägen” (d.v.s. långt från centrums buller) kommer det leda till en ökad utglesning som i sin tur leder till en ökad bilanvändning som leder till ännu högre ljudnivåer i centrum. Medan vi bygger nya bostäder som uppfyller dagens krav kommer de äldre att successivt hamna över kravgränserna.

från: [UNT om översiktsplanen – uppsala.yimby.se]

Föreslagen tillbyggnad av British Museum uppfyller inte hållbarhetskrav

British Museum Extension, Rogers Stirk Harbour + Partners

“British Museum extension doesn’t pass Camden Council sustainability standards”

Staden Camden har bestämt sig för att inte göra om detaljplanen för en del av Brittish museum där Richard Rogers har ritat en tillbyggnad. Staden hävdar att för många arkitektoniska och historiska värden går förlorade som inte uppvägs av tillskottets positiva fördelar.
Vidare finns inte legala bindingar om hållbarhet bl a i form av trädplantering och minimering av transporter och annat. Stadens rapport visar att tillbyggnaden inte alls följer deras energipolicy.

Det börjar ställas mer och mer hållbarhetskrav på byggnationer i världens städer. Det är bra. Det behövs gränsvärden för hur mycket energi ett hus gör av med och städer behöver planeras för att minska på person- och godstransporter.

Ett par nya arkitektturbloggar

Hittade ett par ny arkitekturbloggar idag:

“Urban Dynamic Planning Forum”:http://www.udpf.se/ drivs av fyra studenter från samhällsplaneringslinjen på Stockholms Universitet.

På “MalmöStockholm”:http://malmostockholm.blogspot.com/ skriver Jörgen Sundström om arkitektur och stadsbyggnad med fokus på Malmö och Stockholm.

Skall bli intressant att följa. Det behövs en levande diskussion om hur vi skall utveckla våra städer. Ju fler som skriver, desto bättre.