Ett vettigare inlägg om varför det byggs så mycket eller lite som det görs

Tobias Olsson, arkitekturpolitisk chef på Sveriges Arkitekter har skrivit en utmärkt debattartikel, Bygg som in i Norden | Debatt på expressen.

Stefan Atterfall! Du bör bjuda in Tobias till ditt departement och låta honom föreläsa för och svara på frågor från den grupp som jobbar med (här skulle jag vilja skriva arkitektur-, urban- eller stadspolitik men som Tobias förklarar i artikeln så har vi bara en byggpolitik som endast verkar gynna byggindustrin) hur sverige bygger, för han verkar vara en smart person.

I våra nordiska grannländer finns det bra exempel på bra arkitekturpolitik:

I torsdags presenterade den danska regeringen sin nya politik med 64 konkreta åtgärder, bland annat en satsning på arkitektur i skolan, stöd till kommuner för att med hjälp av stadsplanering motverka social obalans och satsningar på export och internationell marknadsföring av Danmark.

Sedan slår Tobias hål på uttrycket att “det tar tio år för ett hus att byggas i stockholm” som han skriver så tar det i genom snitt 19 månader och eftersom några verkligen tar tio år så är det en hel del som tar kortare tid än 19 månader…

Byggindustrins rop efter standardisering, borttagande av särkrav och så vidare är inte ett stridsrop för att få bygga mer, det är ett rop efter att få bättre vinstmarginaler och kunna bygga mer likartat, strömlinjeformat och platslöst på bekostnad av våra levnadsmiljöer. Som Gehl skriver, det är livet mellan husen som är det viktiga och det rummet struntar byggindustrin ganska mycket i. Det överlåts åt kommunerna att fixa och kommunernas plan- och bygglovsavdelningar får mindre och sämre verktyg att skapa goda stadsmiljöer.

Vi behöver också till slut kasta av oss oket från den funktionsseparerade modernismen och återigen bygga stad och stadsdelar istället för bostads-, kontors-, och verksamhetsområden.

Med hopp om att det kommer en arkitektur- och stadspolitik någon gång,
Jonas