Just another WordPress site
Arkitekten Ralph Erskine har avlidit 91 år gammal. Han skapade många älskade hus och bostadsområden. Han var även mentor och kollega till Klas Tham som är en av de bästa lärarna jag har haft på LTH.
[via: “Jan Kallberg”:http://kallberg.blogs.com/jan_kallberg/2005/03/dn_kultur_arkit.html]
* Disney Concert Hall to Lose Some Luster
Typiskt exempel på hur fel det kan gå när en arkitekt har en form han måste passa in på alla platser han bygger. Frank O’Gehrys konserthall i Los Angeles har hans karakteristiska metalltak som han alltid använder. Nu visar det sig att plåtarna är för blanka och bländar gående bredvid byggnaden samtidigt som de värmer upp platsen runt om tillräckligt mycket för att smälta plast och ge folk som står på gatan en kraftig solbränna.
En granne berättar att hennes elräkning har fördubblats eftersom hennes luftkonditionering måste jobba mycket hårdare.
Samtidigt måste ett annat av Gehrys hus, detta i Cleveland, byggas om eftersom snö och is glider av plåttaket och skadar personer på trottoaren nedanför.
Vad hände med idén att designa hus och platser som passar till det klimat och den kontext där de skall byggas i stället för att bygga en dogm.
Bokförlaget “Daidalos”:http://www.daidalos.se/ har låtit översätta “The Death and Life of Great American Cities” av Jane Jacobs som gavs ut redan 1961 första gången. Jag har tänkt att läsa den ett tag nu speciellt sedan Peter Lindberg på webbloggen “Tesugen”:http://tesugen.com/ skrivit om boken i “mars”:http://tesugen.com/archives/03/10/summary-2003-03 och “april”:http://tesugen.com/archives/03/10/summary-2003-04 2003.
Med en svensk översättning så blir ju tröskeln att läsa boken mycket lägre.
Jacobs bok var den bok som i startade vändningen i Stadsplaneringsdebatten i USA och lade grunden för “New Urbanism”-rörelsen där.
*Bokinfo*
Titel: Den amerikanska storstadens liv och förfall
Översättning: Charlotte Hjukström
ISBN: 91 7173 216 0
Ca-pris: 320kr
Sitter och tittar på “Agenda”:http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=6068&a=288304 på söndagskvällen.
Det var ett inslag om integrerat boende.
Tyvärr inleddes inslaget med en felaktig bild av sverige. Reportern sade att i sverige bor vi i hus som vi själva äger, villor, radhus etc. och det är mindre andel flerbostadshus.
Detta är fel.
Sverige har tvärtom nästan högst andel boende i flerfamiljshus i Europa.
England är det land där störst andel bor i egnahem.
Men det passade väl i reporterns argumentation eftersom inslaget gick ut på att det skulle byggas mer integrerat och mindre segregerat.
Jag återkommer med siffror om jag hittar dem.
Uppdatering: Reportern Per Malm har kommenterat och tills vi har rett ut om jag har missförstått inslagets inledning så ber jag er att ta ovanstående med en nypa salt 🙂
Uppdatering 2: Jag hörde fel:
Så här sades det i inledningen:
I sverige bor alla för sig.
I villor, radhus och hyreshus.
Var bostad på sin plats.
Det gick alltså ut på att bostadsområden ofta är av en typ. Det håller jag med om och jag tror att det är ett av skälen till segregationen i vårt samhälle. Vi måste bygga stadsdelar och inte bostadsområden. Sen kan man dock debattera om man bor för sig själv i ett flerbostadshus.
Jag ber om ursäkt för att jag anklagade Agenda för felaktigheter.
Hurra! Hoppas det är mer än en tillfälling come-back.
Rosso: Gågata på Götgatsbacken
Så har det beslutats om gågata på Götgatsbacken i Stockholm. Det är ju sympatiskt, vem vill inte ha bort bilarna från de trevliga delarna av staden? Vad skönt att strosa omkring bland människor och kanske slå sig ned vid en uteservering och ta en caffe latte. Vad härligt att få andas lite ren luft!
2blowhards skriver om gentrifiering och pekar på en studie av Lance Freeman som lär ut stadsplanering vid Columbia universitetet i USA som visar på att det inte alltid är så att gentrifiering tvingar de fattiga att flytta bort från ett område. Hans data pekar tvärt om på att fattiga i genomsnitt hyr en lägenhet längre i ett område som håller på att gentrifieras än i ett icke gentrifierande området trots att hyra går upp i det första området.
The data, he says, tells us that the poor on average actually stay in their homes for a longer period of time in gentrifying neighborhoods than they do in non-gentrifying neighborhoods, even though their rents go up in gentrifying neighborhoods. Why? Because there are all sorts of reasons people move and stay. When your neighborhood sucks (not Freeman’s word), you have an incentive to move–perhaps to a comparably priced but slightly less sucky neighborhood. But when your neighborhood gets spiffed up by all those Yuppies, you have an incentive to stay–and may be willing to pay more.
2blowhards.com: Gentrification: Good or Evil?
via: “the boxtank”:http://www.theboxtank.com/walmartbox/2004/09/gentrification_.html
“Rand”:http://www.rand.org/about/index.html har publicerat en studie, “Suburban sprawl and physical and mental health”:http://www.rand.org/news/press.04/09.27.html, som visar att vår byggda struktur påverkar vår hälsa.
Speciellt detta citat fann jag alarmerande:
The findings suggest that an adult who lives in a more sprawling city such as Atlanta will have a health profile similar to someone four years older but otherwise similar who lives in a more compact city such as Seattle, according to researchers.
Nu är ju inte problemet med utspridd bebyggelse alls lika stort här i sverige som det är i USA.
Det skulle ändå vara intressant med en svensk undersökning som jämför hur gammal man blir om man lever i innerstaden kontra ute i en villamatta. Alla säger ju[1] att vi bara ligger 10 år efter USA i alla kurvor när det gäller övervikt etc. och att inget pekar på att det blir bättre
Detta är ju inget nytt. Andra har forskat om detta innan men genom att säga det igen och igen så kanske det kan hända något. Vi måste minska bilberoendet för att kunna leva ett hälsosammare liv. För att göra detta så behöver vi öka och underlätta användandet av kollektivtrafiken, bygga tätare och stoppa utspridandet av offentliga och kommersiella funktioner.
fn1. dvs. jag har inte kollat upp det själv och det kan vara en “urban myth”
På en genomgång i skolan i våras sade en av mina ritsalsassistenter till mig: “Jonas, från vad jag har förstått så är du något av en traditionalist”. Han menade arkitektoniskt och det sades nog med en liten nedvärderande underton, men inte så mycket.
Jag har tänkt en del på det sen dess och jag har kommit fram till att jo, jag är nog en traditionalist men inte på det sättet han trodde.
Jag har kommit fram till att jag inte är en stiltraditionalist utan en strukturtraditionalist. Jag har inget problem med modernismen när det gäller arkitekturen. Speciellt tidig funktionalism tycker jag mycket om. Vad jag dock har problem med är de strukturproblem som modernismen medförde. Modernismen var inte bara en arkitektonisk stil utan arkitekterna hade även ideer om hur livet skulle levas i deras byggnader och försökte skapa förutsättningar för detta i sina skapelser. Frågan är hur bra de lyckades.
Inte så bra tycker jag. Men det är inte stilens fel. Det är strukturen. Därför är det också mycket svårare att komma till rätta med problemen:
Det är strukturen det är fel på, inte stilen. Vi bor i en alldeles underbar funkislägenhet från 1945. Fast när jag går ut så går jag ut på en trottoar och på baksidan har huset en bakgård med cyckelställ, soptunnor och en gräsmatta som bara är vår. Jag läste en undersökning av gårdar innuti kvarter. Den jämförde gårdar där alla fastigheter i kvarteret hade slagits samman med gårdar som fortfarande var uppdelade och användningen av de uppdelade gårdarna var mycket intensivare. Den öppna gården hade blivit allas och användes därför av ingen. Det är viktigt att klart och tydligt skilja på det privata och det offentliga. Den öppna gården är ett slags mellanting eftersom gruppen som använder gården blir ohanterlig, det är inte bara min trappuppgång utan det är andra också som jag inte känner. Jag har inget problem med modernismen som stil men när den börjar experimentera med stadsstrukturen så blir den sällan bra.
Jag blev nog lite stött när jag blev kallad traditionalist eftersom det inte passade med min självbild, det var nog därför jag funderade på det så mycket. Men nu kallar jag mig stolt för strukturtraditionalist.
John Massengale på “Veritas et Venustas”:http://massengale.typepad.com/venustas/ Skriver en del kloka saker. Nu jämför han om en stad skall bygga en stad eller ett gäng symboler. Något retoriskt givetvis.
Massengale är en New Urbanist och som sådan så klart mer intresserad av att bygga stad.
Mycket förenklat så är new urbanism en rörelse som startade i USA för ett gäng år sedan som vill skapa bra städer. Det var en protest mot sprawlens utbredning i USA och de vill skapa städer som är trevliga att gå, vistas och bo i till skillnad mot dagens utveckling som fortfarande mest leder mot ett ökat bilberoende. Vad man strävar efter är helt enkelt mer “europeiska” städer.
I sina inlägg är han mycket kritisk till de så kallade “starchitects” som reser världen runt och bygger signaturbyggnader. Jag har skrivit om detta innan i inlägget “Vill du ha extra allt med din Libeskindbyggnad?”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000050.php
Arkitekter som anlitas mer för att vara ett varumärke än för att de ritar hus som fungerar på platsen och i staden.
Det som är roligt är dock att här i sverige så verkar det vara fler och fler som är intresserade av att bygga stad. Stadsbyggnadskursen som jag går nu i höst är mycket intressant. Folk börjar inse att modernismens stadsbyggande hade lite övrigt att önska. Den hanterade t ex kopplingen mellan hus och gata på ett undermåligt sätt. Det fanns helt enkelt oftast inget samspel, husen skulle ligga fritt ute i parken och parken gränsade till gatan. Gränsen mellan det offentliga och det privata suddades ut och till slut blev det så mycket mark som var allas så att den inte användes av någon.
David Sucher på City Comforts har postat “tre regler”:http://citycomfortsblog.typepad.com/cities/2004/09/the_three_rules.html som täcker in mycket av vad som gör en bra stad. Jag är faktiskt inte så oroad för stadens framtid, det finns många tecken på att vi både i teori och praktik är på väg på rätt håll.
Vad tycker du?