Category: arkitektur

Dålig entrédesign

Hittade ett gammalt draft:

Dan Cederholm (amerikan trots namnet) skriver om hans många besök till Home Depot och hur fel entréerna är konstuerade där. Jag tänkte då på att det är lika dåligt här i sverige. Bauhaus och Ikea i malmö har samma problem. Det är inte jättelångt mellan ingång och utgång men det är ändå tillräckligt för att man måste välja om man skall parkera nära utgången eller ingången. För min del blir det oftast utgången.
Varför är det så? De flesta matvaruaffärer lyckas ju. Det skall väl inte vara så svårt att få in ingången och kassorna nära varandra?

Frågan är om det inte är så att det har blivit en de-facto standard och det planeras utan någon eftertanke?

SimpleBits | Poor Parking Interface

Disneys konserthall i Los Angeles måste justeras

* Disney Concert Hall to Lose Some Luster

Typiskt exempel på hur fel det kan gå när en arkitekt har en form han måste passa in på alla platser han bygger. Frank O’Gehrys konserthall i Los Angeles har hans karakteristiska metalltak som han alltid använder. Nu visar det sig att plåtarna är för blanka och bländar gående bredvid byggnaden samtidigt som de värmer upp platsen runt om tillräckligt mycket för att smälta plast och ge folk som står på gatan en kraftig solbränna.

En granne berättar att hennes elräkning har fördubblats eftersom hennes luftkonditionering måste jobba mycket hårdare.

Samtidigt måste ett annat av Gehrys hus, detta i Cleveland, byggas om eftersom snö och is glider av plåttaket och skadar personer på trottoaren nedanför.

Vad hände med idén att designa hus och platser som passar till det klimat och den kontext där de skall byggas i stället för att bygga en dogm.

Tredje platsen utomlands och i Lund

“Cool Town Studios”:http://www.cooltownstudios.com/mt/archives/000406.html skriver om tredje platsen

Jag har tänkt på vad det finns för ställen som skulle vara tredje platser i Lund. Det är inte lätt. En som jag har hittat är Clemens Matsalar på St Petri Kyrkogata bredvid stadsbiblioteket. Det drivs av Lisa och Lasse som har haft restaurangen sedan början på 80-talet (tidigare tillsammans med ett annat par). Resturangen ryms i en gammal lägenhet på markplan och något av det trevligaste med att gå till clemens är att det känns som om man äter lunch hemma hos någon. Jag rekommenderar verkligen stället och tar oftast med mig nya vänner dit om de inte har ätit där redan. Har de redan ätit där så går de oftast gärna dit igen.

Peter Elmlund har bloggat igen!

Hurra! Hoppas det är mer än en tillfälling come-back.

Rosso: Gågata på Götgatsbacken

Så har det beslutats om gågata på Götgatsbacken i Stockholm. Det är ju sympatiskt, vem vill inte ha bort bilarna från de trevliga delarna av staden? Vad skönt att strosa omkring bland människor och kanske slå sig ned vid en uteservering och ta en caffe latte. Vad härligt att få andas lite ren luft!

Celebration, Fl

Andrés Duany, arkitekturkritiker på New York Times, har skrivit en essä om Disneys stad i Florida som ofta används som exempel för New Urbanism-rörelsen från USA. John Massengale på Veritas et Venustas återger hans essä här: “Veritas et Venustas: Duany Crits Celebration”

For my english visitors:
Andrés Duany, architectual critic at the New York Times, has written an essay about Celebration in Florida, Disney’s town which is often used as the poster child of the New Urbanism movement in the US. John Massengale of Veritas et Venustas has posted the essay here: “Veritas et Venustas: Duany Crits Celebration“

varför är det så svårt att få igång en arkitekturdebatt?

Varför är det lättare att få människor engagerade i film, dokusåpor och vädret?

Är arkitekter, stadsbyggnadskontor och andra inblandade för dåliga på att presentera förslagen så att medborgarna kan sätta sig in i vad det kommer att innebära för dem personligen?

Är det för svårt att sätta sig in i saker som man utsätts för varje dag?

Det kanske är så att det inte känns som om man som enskild lekman kan påverka sin omvärld?

Det kanske är ett problem att arkitekturdebatten främst sker på kultursidorna och inte på samhällssidorna

En stad eller en symbol?

Veritas et Venustas: Novelty

John Massengale på “Veritas et Venustas”:http://massengale.typepad.com/venustas/ Skriver en del kloka saker. Nu jämför han om en stad skall bygga en stad eller ett gäng symboler. Något retoriskt givetvis.

Massengale är en New Urbanist och som sådan så klart mer intresserad av att bygga stad.
Mycket förenklat så är new urbanism en rörelse som startade i USA för ett gäng år sedan som vill skapa bra städer. Det var en protest mot sprawlens utbredning i USA och de vill skapa städer som är trevliga att gå, vistas och bo i till skillnad mot dagens utveckling som fortfarande mest leder mot ett ökat bilberoende. Vad man strävar efter är helt enkelt mer “europeiska” städer.

I sina inlägg är han mycket kritisk till de så kallade “starchitects” som reser världen runt och bygger signaturbyggnader. Jag har skrivit om detta innan i inlägget “Vill du ha extra allt med din Libeskindbyggnad?”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000050.php
Arkitekter som anlitas mer för att vara ett varumärke än för att de ritar hus som fungerar på platsen och i staden.

Det som är roligt är dock att här i sverige så verkar det vara fler och fler som är intresserade av att bygga stad. Stadsbyggnadskursen som jag går nu i höst är mycket intressant. Folk börjar inse att modernismens stadsbyggande hade lite övrigt att önska. Den hanterade t ex kopplingen mellan hus och gata på ett undermåligt sätt. Det fanns helt enkelt oftast inget samspel, husen skulle ligga fritt ute i parken och parken gränsade till gatan. Gränsen mellan det offentliga och det privata suddades ut och till slut blev det så mycket mark som var allas så att den inte användes av någon.

David Sucher på City Comforts har postat “tre regler”:http://citycomfortsblog.typepad.com/cities/2004/09/the_three_rules.html som täcker in mycket av vad som gör en bra stad. Jag är faktiskt inte så oroad för stadens framtid, det finns många tecken på att vi både i teori och praktik är på väg på rätt håll.

Vad tycker du?

Mer om Ray Oldenburg

Third Places
Oldenburg identifies third places, or “great good places,” as the public places on neutral ground where people can gather and interact. In contrast to first places (home) and second places (work), third places allow people to put aside their concerns and simply enjoy the company and conversation around them. Third places “host the regular, voluntary, informal, and happily anticipated gatherings of individuals beyond the realms of home and work.” Oldenburg suggests that beer gardens, main streets, pubs, cafés, coffeehouses, post offices, and other third places are the heart of a community’s social vitality and the foundation of a functioning democracy. They promote social equality by leveling the status of guests, provide a setting for grassroots politics, create habits of public association, and offer psychological support to individuals and communities.

från: Project for Public Spaces (PPS) | Ray Oldenburg