Identitetskris

Dagens Nyheter har en hel artikelserie om indentitetskrisen i samhället.
Det är även ett centralt tema Castells trilogi Informationsåldern. Han skriver bland annat att när nationalstaten alltmer hävdar sin makt på ett globalt plan så förlorar den förmågan att representera sina platsbundna innevånare som på detta sätt förlorar mycket av sin identitet. Den förlust kompenseras genom ett sökande av nya indentitetsskapande företeelser. Exempel på dessa är miljörörelsen, feminismen och andra motståndsrörelser som har vuxit sig starka i slutet av det förra seklet. Ju mer en nationalstat lyckas på den globala arenan ju mindre kan den representera sin innevånare. Nationalstaterna har även på många håll börjat montera ner välfärdsfunktionerna, något som för många är nationalstatens viktigaste uppgift.

Kan du arkitekturen hjälpa individen att bygga upp sin identitet? För att man skall lyckas med det måste man nog röra sig bort från den nu nästan allenarådande nymodernismen och komma fram till en mer lokalt förankrad arkitektur. Se t ex Peter Elmlunds Rosso: Tillbakablickande modernism. Hotellet hade ju kunnat byggas var som helst. För att människor skall kunna känna någon samhörighet med sin lokala arkitektur så kan den inte se ut som den skulle kunna finnas överallt i världen.

Uppsats i arkitekturteori

I en kurs i arkitekturteori våren 2003 skulle vi skriva en uppsats om ett ämne med anknytning till arkitektur som intresserade oss. I och med att jag, som jag har skrivit i tidigare inlägg (här och här), sedan länge intresserat mig för skiftet mellan industrisamhället och nätverkssamhället kändes det naturligt att försöka mig på att analysera vad som kommer att hända med arkitekturen i detta skifte.
En av mina teorier är att paradigmskiftena även genererar en arkitekturrevolution eftersom när samhället förändras i grunden så ändras även arkitekturen eftersom den är en återspegling av sin samtid (Det finns även de som hävdar att man kan skapa ett nytt samhälle med hjälp av arkitektur men det är en helt annan diskussion som jag inte går in på nu). Om man tror på detta så kan man lätt se att modernismen är en följd av den industriella revolutionen. Logiskt följer då att vi i framtiden kommer att få en lika stor förändring av arkitekturen som modernismen var eftersom vi nu är på väg in i ett nytt paradigm, nätverkssamhället.

Detta har jag försökt att förklara och utveckla i min uppsats, Paradigmskfte – hur påverkas arkitekturen av övergången mellan industrisamhället och nätverkssamhället?.
Jag är lite missnöjd med förklaringen av Manuel Castells begrepp flödesrum som jag fortfarande inte har hittat en klar och lättförståelig beskrivning av. Dessutom tog tiden slut (det var bara en 2,5p uppsats) så att arkitekturkapitlet är lite tunnt.
Jag tar gärna emot kommentarer på uppsatsen eftersom jag har tänkt att arbeta vidare på materialet även om det är inlämnat och godkänt :-).

min email är jonas at bergenudd punkt net. Du kan även använda kommenteringsfunktionen till detta inlägg.

Norman Fosters “gurka”

Hugh Pearman har skrivit en artikel om Norman Fosters senaste byggnad i London, Swiss:Res nya London kontor som kan ses från nästan alla delar av London:
Gabion: Foster goes Deco, and reinvents the skyscraper. What are we to make of the “Gherkin”

Liksom Hugh så gillar jag också byggnaden. Den uppfyller i alla fall ett av skyskrapornas syfte:

Att ge Londons skyline en identitet.

I dagens globala värld är det viktigt för städerna att ha en egen, lätt igenkännbar, identitet. Det har man t ex ofta förlorat i den mindre skalan. Ta vilken high street i England eller storgata i Sverige som helst. Du kommer att få svårt att se exakt vilken stad det är. Det är samma affärer, ungefär samma konsumlåda på torget och samma lyktstolpar längs vägen.

Då skapar Fosters cigarr (jag tycker mer att det liknar en fet cigarr än en gurka) en direkt igenkännbar skyline. På samma sätt som Eiffeltornet gör det i Paris och Twin Towers gjorde på Manhattan.

Sen kan man alltid debattera hur den fungerar stadsstrukturmässigt där den möter marken men det är en annan fråga :o)

Första postningen

Då hade man en webblogg.

Den första postningen borde ju vara lite genomtänkt. Jag borde nog ge lite anledningar till varför jag har en blogg och vad jag vill med den. :o)

Just nu studerar jag till arkitekt. Jag började höstterminen -01 och beräknar att vara färdig vid årsskiftet 2005-06

Innan dess var jag med när Jonas Birgersson och fyra kompisar startade framfab i Lund 1995. Jag jobbade kvar i företaget till sommaren -01. Sista året var jag tjänstledig.

Det var Birger som introducerade mig till begreppet om paradigmskifte. Han använde det i sina föreläsningar om bredband och en av hans affärsidéer har alltid varit att hjälpa företag i det industriella samhället att förstå och ta steget in i nätverkssamhället.
Sedan dess har jag själv intresserat mig för paradigmskiftet. Jag har bl a läst om den industriella revolutionen, jag har försökt plöja igenom Manuel Castells trilogi “Informationsåldern: ekonomi, samhälle och kultur” och jag har observerat hur världen omkring mig förändras.

Jag har ett tag känt ett behov av att förstå världen runt om kring mig. Det händer saker runt om i världen. Förändringarna finns både i stort och smått. Vad kommer dessa förändringar att innebära för mig och vad kommer de att innebära för samhället i stort?

Frågor som jag har ställt mig är t ex:
Vad kommer att hända?
Var tar makten vägen?
Var finns de framtida affärsidéerna?
Vilka blir framtidens killer-apps?
Hur kommer arkitekturen in i bilden?
Kan arkitekturen hjälpa oss att skapa det samhälle vi vill ha?
Vad kan vi lära oss av vad som hände under den industriella revolutionen?
Hur kommer industrisamhällets företag att klara övergången?

to be continued…

Sist en hälsning till den person som betyder mest för mig i livet, Sofi. Jag älskar dig!