Varför är det lättare att få människor engagerade i film, dokusåpor och vädret?
Är arkitekter, stadsbyggnadskontor och andra inblandade för dåliga på att presentera förslagen så att medborgarna kan sätta sig in i vad det kommer att innebära för dem personligen?
Är det för svårt att sätta sig in i saker som man utsätts för varje dag?
Det kanske är så att det inte känns som om man som enskild lekman kan påverka sin omvärld?
Det kanske är ett problem att arkitekturdebatten främst sker på kultursidorna och inte på samhällssidorna