Definition av ordet arkitektur

I “Definitions of Architecture on the Web (Tesugen)” skriver Peter Lindberg om hur han har undersökt hur arkitektur definieras på webben. Arkitektur betyder traditionellt byggnadskonst. Dock har utrycket under de senaste decennierna även börjat användas utanför byggbranschen främst inom biologin och datavetenskapen. En bekant till mig som jobbar som arkitekt anser att alla användningar av ordet arkitekt och arkitektur som inte har med byggnader eller byggnadskonst att göra urvattnar ordet. Jag, som har en bakgrund inom Internet, är inte lika kategorisk utan anser att man kan ha yrken som systemarkitekt och tala om arkitektur inom bologin utan att arkitekturbergreppet förvanskas.

Peters undersökning tror jag är lite färgad av att den just har utförts på internet och visar på fler datoranvändningar än vad som används i resten av samhället.

Om vi sen går ett steg vidare och försöker definiera vad arkitektur är så kommer vi in i ett riktigt träsk. Arkitekter och teoretiker har mycket länge försökt ge sig på den nöten och hur man än än angiper det så kommer man antingen fram till ett väldigt snävt begrepp som utelämnar många viktiga aspekter eller så inkluderar man allt man kan och då blir begreppet ohanterbart.

Får man bygga vad som helst

I bloggen 2blowhards.com har Nikos Salingaros gästbloggat och skrivit en artikel om det planerade museet nedanför akropolis i Athen:

* 2blowhards.com: Guest Posting — Salingaros on Tschumi

Artikeln gör att jag ställer mig frågan: Får man bygga vad som helst? Får man bygga detta vad som helst var som helst?

Man skall alltså bygga en typisk Tchumi-byggnad rakt nedanför Akropolis som kommer att dominera denna vy som är så känd över hela världen.

The present government can fall tomorrow (perhaps as a result of this fiasco). Unfortunately, if this project is not stopped soon, we will have a structure in front of the Acropolis that deconstructs — and desecrates — the sacred site for many years, until it is torn down and replaced by a more suitable, adapted building.

I bland kanske det fungerar, I.M. Peis tillbyggnad av Louvren är bra tycker jag, men det måste göras med en fingertoppskänsla som jag är rädd för att Tchumi inte har.

Artikeln tar även upp en hel del kritik som har framförts mot Tchumis tidigare arbeten som Parc-de-la-Vilette i Paris och The Lerner Center vid University of Columbia i USA. Nikos är inte snäll i sin kritik av Tchumis tillkortakommanden.

Men det är som han skriver i slutet: det är alltför många städer som vill “göra en Bilbao” och skaffa ett igenkännbart varumärke för staden och bjuder då in en av de för tillfället heta arkitekterna och ber honom att skapa något som kommer att sätta dem på världskartan som en stad som ligger i framkanten.

Fast man kanske man då mer får en struktur som mer hör till liknande platser runt om på jorden än platsen den ligger på rent fysiskt.

Den förlorade gatan

När jag läste Peter Elmlunds artikel Stadsplanering är politik så insåg jag att ja, så är det ju.
Vi har förlorat vägen som en del av målet. När man förflyttar sig så är det oftast bara målet som är viktigt och vägen blir bara beslut om vad som är närmast.
Dock har jag blivit mer medveten om min omgivning sedan jag började på arkitektskolan, jag ser, funderar och reflekterar mer över min omgivning.
Som tur var har ju till och med trafikplanerarna börjat inse att man inte kan bygga bort trafikproblemen med större och större trafikapparater utan det är genom att försvåra för bilister som man får dem att använda andra fortskaffningsmedel.
Så vi kanske är på väg tillbaka till en mer mänsklig skala i stadsplaneringen. Man kan ju alltid hoppas…

Identitetskris

Dagens Nyheter har en hel artikelserie om indentitetskrisen i samhället.
Det är även ett centralt tema Castells trilogi Informationsåldern. Han skriver bland annat att när nationalstaten alltmer hävdar sin makt på ett globalt plan så förlorar den förmågan att representera sina platsbundna innevånare som på detta sätt förlorar mycket av sin identitet. Den förlust kompenseras genom ett sökande av nya indentitetsskapande företeelser. Exempel på dessa är miljörörelsen, feminismen och andra motståndsrörelser som har vuxit sig starka i slutet av det förra seklet. Ju mer en nationalstat lyckas på den globala arenan ju mindre kan den representera sin innevånare. Nationalstaterna har även på många håll börjat montera ner välfärdsfunktionerna, något som för många är nationalstatens viktigaste uppgift.

Kan du arkitekturen hjälpa individen att bygga upp sin identitet? För att man skall lyckas med det måste man nog röra sig bort från den nu nästan allenarådande nymodernismen och komma fram till en mer lokalt förankrad arkitektur. Se t ex Peter Elmlunds Rosso: Tillbakablickande modernism. Hotellet hade ju kunnat byggas var som helst. För att människor skall kunna känna någon samhörighet med sin lokala arkitektur så kan den inte se ut som den skulle kunna finnas överallt i världen.

Flödesrummet – Space of flows

När jag skrev förra inlägget och gnällde över att jag inte hade hittat någon kort och koncis förklaring av Manuel Castells begrepp Space of flows eller flödelserum så gav jag mig ut på google för att se om jag hade missat något och se där! Det fanns en hel rad sidor som definitivt inte fanns där när jag slet med uppsatsen.

Felix Stalder är medieforskare och han har dels skrivit en längre recension av Castells trilogi: Informationsåldern och dels skrivit en längre text om Flödesrummet. Det verkar inte vara en kort och koncis förklaring men det är en bra bit på väg.

Sedan hittade jag:

* en länksida
* en recension av Sofia Coppolas Lost in Translation
* Context weblog
* GaWC Globalisation and World Cities, som forskar inom globalisering och hänvisar ofta till Castells och space of flows

etc.

Så nu finns det plötsligt jättemycket att läsa.

Uppsats i arkitekturteori

I en kurs i arkitekturteori våren 2003 skulle vi skriva en uppsats om ett ämne med anknytning till arkitektur som intresserade oss. I och med att jag, som jag har skrivit i tidigare inlägg (här och här), sedan länge intresserat mig för skiftet mellan industrisamhället och nätverkssamhället kändes det naturligt att försöka mig på att analysera vad som kommer att hända med arkitekturen i detta skifte.
En av mina teorier är att paradigmskiftena även genererar en arkitekturrevolution eftersom när samhället förändras i grunden så ändras även arkitekturen eftersom den är en återspegling av sin samtid (Det finns även de som hävdar att man kan skapa ett nytt samhälle med hjälp av arkitektur men det är en helt annan diskussion som jag inte går in på nu). Om man tror på detta så kan man lätt se att modernismen är en följd av den industriella revolutionen. Logiskt följer då att vi i framtiden kommer att få en lika stor förändring av arkitekturen som modernismen var eftersom vi nu är på väg in i ett nytt paradigm, nätverkssamhället.

Detta har jag försökt att förklara och utveckla i min uppsats, Paradigmskfte – hur påverkas arkitekturen av övergången mellan industrisamhället och nätverkssamhället?.
Jag är lite missnöjd med förklaringen av Manuel Castells begrepp flödesrum som jag fortfarande inte har hittat en klar och lättförståelig beskrivning av. Dessutom tog tiden slut (det var bara en 2,5p uppsats) så att arkitekturkapitlet är lite tunnt.
Jag tar gärna emot kommentarer på uppsatsen eftersom jag har tänkt att arbeta vidare på materialet även om det är inlämnat och godkänt :-).

min email är jonas at bergenudd punkt net. Du kan även använda kommenteringsfunktionen till detta inlägg.

Norman Fosters “gurka”

Hugh Pearman har skrivit en artikel om Norman Fosters senaste byggnad i London, Swiss:Res nya London kontor som kan ses från nästan alla delar av London:
Gabion: Foster goes Deco, and reinvents the skyscraper. What are we to make of the “Gherkin”

Liksom Hugh så gillar jag också byggnaden. Den uppfyller i alla fall ett av skyskrapornas syfte:

Att ge Londons skyline en identitet.

I dagens globala värld är det viktigt för städerna att ha en egen, lätt igenkännbar, identitet. Det har man t ex ofta förlorat i den mindre skalan. Ta vilken high street i England eller storgata i Sverige som helst. Du kommer att få svårt att se exakt vilken stad det är. Det är samma affärer, ungefär samma konsumlåda på torget och samma lyktstolpar längs vägen.

Då skapar Fosters cigarr (jag tycker mer att det liknar en fet cigarr än en gurka) en direkt igenkännbar skyline. På samma sätt som Eiffeltornet gör det i Paris och Twin Towers gjorde på Manhattan.

Sen kan man alltid debattera hur den fungerar stadsstrukturmässigt där den möter marken men det är en annan fråga :o)

Maktförskjutning

Det sker även en maktförskjutning i paradigmskiften. I jordbrukssamhället var jordägor lika med makt. De som hade stora jordegendomar var även de som hade något att säga till om i samhället. Adeln är väl det närmaste man tänker på men även kyrkan och kungen utövade sin makt genom sina jordägor. Om kungen ville belöna någon och samtidigt sätta dem i tacksamhetsskuld till sig så kunde han ge dem ett gods.
I industrisamhället flyttas makten från dem som äger mark. Jag tycker att det är lite svårt att definiera till vem makten övergår. I brist på annat så säger jag att makten övergår till de som har och kan utnyttja sina produktionsresurser på ett effektivt sätt. Dock så tycker jag att i samband med att finansmarknaden växer och blir allt mer global så flyttas mer och mer makt över dit. Fast då börjar man komma in på det jag kallar nätverkssamhället eftersom den globala finansmarknaden kräver ett globalt nätverk av telekommunikationer som fungerar dygnet runt och i realtid. Så jag tycker att det är svårt att definiera makten i industrisamhället.
Var kommer då makten i nätverkssamhället att finnas? Det är ju ännu svårare att deiniera. Kommer den att finnas hos dem som kontrollerar medierna? Kommer den att fortsätta att vara kvar i finansvärlden, i den så kallade “marknaden”?
Eller kommer den att finnas hos dem som kan samla information, bearbeta den och agera på resultatet? Jag lutar åt det sista. Denna färdighet har ju alltid varit viktig att kunna men själva maktutövandet har sedan varit en annan process. Jag tror dock att det kommer att bli en maktfaktor i sig.

Detta är definitivt ett ämne som jag kommer att återkomma till.

Paradigmskifte

Jag är som jag skrev i första posten så är jag intresserad av den process som jag kallar paradigmskifte, en process som jag tror sker just nu och som kommer att föra oss in i nätverkssamhället.
För att det skall vara lättare för er att följa resonemangen så tänkte jag försöka förklara vad jag menar med paradigmskifte.

(denna text är väldigt mycket ett pågående arbete, kommentarer om det jag skriver emottages tacksamt!)

Ordet paradigm används vanligtvis för att benämna ett rådande tankesätt inom ett forskningsområde.
Ordet paradigm betyder enligt Bonniers lexikons ordbok de ramar och allmänna regler inom vilket ett visst verksamhets- eller livsmönster upprätthålls. Det gäller speciellt de teoretiska ramar inom vilken forskningen i en viss vetenskap bedrivs. Jag tänker använda ordet i dess mer populärvetenskapliga betydelse där man använder det för att beskriva ramarna för ett tankesätt inom ett helt samhälle. Man kan till exempel tala om ett paradigmskifte när samhället ändrades i grunden i slutet av 1800-talet när vi gick från småskaligt hantverk i hemmen till industriellt framställande i centraliserade lokaler.

De tidigare paradigmskiftena som har skett är:
Samlare/jägarsamhället -> Jordbrukssamhället -> Industrisamhället

Det handlar alltså om genomgripande förändringar som omdefinierar vårt samhälle och förändrat vårt sätt att bo, arbeta och leva. Det är även en förändring av våra grundläggande värderingar. Om vad som är viktigt, vad som är oviktigt och hur vi ser på omvärlden. Vi har nu till exempel oerhört svårt att sätta sig in i hur det var att vara dräng eller piga för tvåhundra år sedan. Vi kan inte föreställa oss hur man kunde tycka att det var fullständigt naturligt att ha slavar och se dem som värdelösa som människor men att de hade ett monetärt värde som arbetare som man kunde köpa och sälja som man ville. Detta omänskliga beteende var högst civiliserat bara för 150 år sedan.

Paradigmskiften gör ont. Vissa yrkeskategorier kommer t ex nästan att försvinna helt samtidigt som helt nya uppfinns. Arbetslösheten kommer att fortsätta att stiga in det gamla samhällets yrken och har man inte orken eller fallenheten för att omskola sig så kommer man att få svårt att få ett nytt jobb. Om jag var kommunalråd i en mellanstor svensk kommun som är beroende av några få, stora industriföretag så skulle jag ha ganska svårt för att sova. Dessa industrier kommer med största sannolikhet slå igen. Antingen för att för att flytta till ett land med billigare arbetskraft eller för att företaget gått i konkurs. Många industrier kommer givetvis att finnas kvar men man kan inte vara säker på att det kommer att bli just den fabrik som ligger i ens egen kommun. Tänk bara på hur många hästdroskefabriker det finns kvar. Bilen som kom med den industriella revolutionen konkurrerade ut en hel rad företag som säkert var mycket bra på det de gjorde men det kvittar hur bra man är på att göra en hästdroska om man konkurerar med lastbilstillverkare! Nä, om jag vore kommunalråd så skulle jag istället för att försöka med konstjord andning på något som inte går att rädda jobba järnet för att öka möjligheterna för nyföretagande och försöka hitta något inom “den nya ekonomin” som just min kommun skulle kunna bli bra på. I samband med detta så måste man även jobba med utblidningsfrågorna så att man kan hjälpa dem som har blivit arbetslösa när industrierna lägger ner.