Category: nätverkssamhället

E22 i skåne vs. Saab i Trollhättan

Jag har sagt det innan och kommer säkert säga det igen: Sverige kan inte tävla med arbetskraft inom industrin. Vi kommer alltid att förlora.
Vi kan bara tävla med att vara smarta och kreativa. Tyvärr är den svenska stadsmakten alldeles för involverad i den gamla industriella ekonomin och allt för beroende av den för sin makt för att kunna göra det som behövs. Som jag skrev i ett av mina första inlägg, Paradigmskifte så gör paradigmskiften ont. Jag tar mig friheten att citera mig själv:

Paradigmskiften gör ont. Vissa yrkeskategorier kommer t ex nästan att försvinna helt samtidigt som helt nya uppfinns. Arbetslösheten kommer att fortsätta att stiga in det gamla samhällets yrken och har man inte orken eller fallenheten för att omskola sig så kommer man att få svårt att få ett nytt jobb. Om jag var kommunalråd i en mellanstor svensk kommun som är beroende av några få, stora industriföretag så skulle jag ha ganska svårt för att sova. Dessa industrier kommer med största sannolikhet slå igen. Antingen för att för att flytta till ett land med billigare arbetskraft eller för att företaget gått i konkurs. Många industrier kommer givetvis att finnas kvar men man kan inte vara säker på att det kommer att bli just den fabrik som ligger i ens egen kommun. Tänk bara på hur många hästdroskefabriker det finns kvar. Bilen som kom med den industriella revolutionen konkurrerade ut en hel rad företag som säkert var mycket bra på det de gjorde men det kvittar hur bra man är på att göra en hästdroska om man konkurerar med lastbilstillverkare! Nä, om jag vore kommunalråd så skulle jag istället för att försöka med konstjord andning på något som inte går att rädda jobba järnet för att öka möjligheterna för nyföretagande och försöka hitta något inom “den nya ekonomin” som just min kommun skulle kunna bli bra på. I samband med detta så måste man även jobba med utblidningsfrågorna så att man kan hjälpa dem som har blivit arbetslösa när industrierna lägger ner.

Som ni säkert förstår tycker jag med hänsyn till ovanstående att detta är fullständigt hål i huvudet:

* SYDSVENSKAN: – Så lurades Skåne på E22:an
* SYDSVENSKAN: – Slopade E22-pengar hindrar tillväxt

Konstgjord andning av en industri som vi inte kan utföra så billigt som Saabs kunder vill ha det. Tyvärr, men så är det. Vad man gör nu är att ta pengar från den snabbast växande regionen i sverige[1] och hjälper en industri som är dödsdömd i vårt land.

fn1. Jag har sett detta i en rapport men sparade inte den

Europa i kreativitetens tid

Sverige ligger bra till i Richard Floridas undersökning av hur Europas länder ligger till enligt hans creative index analys. Vi slår till och med USA. Florida har skrivit boken “The Rise of the Creative Class”:http://www.creativeclass.org/ där han går igenom USAs städer på samma sätt.

Demos – Catalogue – Europe in the Creative Age

A ‘creative crescent’ of northern European countries is challenging the economic power of the United States and ‘old Europe,’ according to a new index which measures performance in the knowledge economy.

In The Rise of the Creative Class, Richard Florida analysed the factors which enabled economically successful US cities to attract and retain talent.

via “mymarkup”:http://mymarkup.net/blog/archives/005159.html

Varför är inte Sverige så här smarta?

Britterna fattade det 1998. Varför har inte regeringen fattat det än?

The 1998 Competitiveness White Paper

In the increasingly global economy of today, we cannot compete in the old way. Capital is mobile, technology can migrate quickly and goods can be made in low cost countries and shipped to developed markets. British business must compete by exploiting capabilities which its competitors cannot easily matchor imitate. These distinctive capabilities are not raw materials, land or access to cheap labour. They must be knowledge, skills and creativity, which help create
high productivity business processes and high value goods and services. That is why we will only compete successfully in future if we create an economy that is genuinely “knowledge driven”.

Databasernas roll i nätverkssamhället

SocialTwister.com: The Coming of the Database Economy – Hold Onto Your Opinions

The role of databases in the network society.

For some reason […] it came to my mind that the world at large is moving towards a database economy, one fundamentally supported and nurtured by the existence of massive public and private interwoven data warehouses

Mer om Ray Oldenburg

Third Places
Oldenburg identifies third places, or “great good places,” as the public places on neutral ground where people can gather and interact. In contrast to first places (home) and second places (work), third places allow people to put aside their concerns and simply enjoy the company and conversation around them. Third places “host the regular, voluntary, informal, and happily anticipated gatherings of individuals beyond the realms of home and work.” Oldenburg suggests that beer gardens, main streets, pubs, cafés, coffeehouses, post offices, and other third places are the heart of a community’s social vitality and the foundation of a functioning democracy. They promote social equality by leveling the status of guests, provide a setting for grassroots politics, create habits of public association, and offer psychological support to individuals and communities.

från: Project for Public Spaces (PPS) | Ray Oldenburg

Efter Modernismen

City Journal Spring 2000 | After Modernism by Roger Scruton

Richard Scruton har skrivit en artikel om modernismens problem. Han tar både upp modernismens problem att skapa urbana möljöer och enskilda objekt som Lloyds buildning i London och Centre Beaubourg i Paris.

Moreover, architects and critics are now finding the words, and the confidence, to express the once-forbidden thought that you can be modern without being modernist—that there can be an architecture for our time that derives from permanent values rather than ephemeral social projects, that gives new life to the grammar, and the search for harmony and decorum, of the architecture of the past. Modernism is dead; but classicism survived, as it has always survived.

Ett av de största problemen med modernismen jag har är att de stora mästerverken oftast är *intressanta* byggnader och inte *bra* byggnader. Bra i meningen att de fungerar för de ändamål som de var byggda samtidigt som de passar in i omgivningarna.

Jag skrev en liten text i slutet av min “uppsats”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000015.php kallad “vad kommer efter modernismen” där jag försöker ge lite förslag på vad jag tror kommer att bli de stora utmaningarna för arkitekter i framtiden. Jag återger den här nedan med lite uppdateringar från uppsatstexten:

Vad kommer efter modernismen?
Modernismen kan man tänka sig delvis var en konsekvens av den industriella revolutionen som påbörjades i England och byggde på industriell produktion. Denna industriella produktion blev även ett tema inom den modernistiska arkitekturen. Om man antar att ett paradigmskifte medför en radikal förändring av arkitekturen och om vi antar att vi står inför, eller är mitt uppe i, ett paradigmskifte just nu, så leder detta till att vi kan vänta oss en lika stor omvälvning av arkitekturen som när vi gick från klassicismen till modernismen. Vad detta kan vara är helt omöjligt att spekulera i. Jag anar dock en viss frustration mot modernismen bland mina kursare. Man ritar modernistiska byggnader men frågar sig om det inte finns något mer, något nytt som kan ta arkitekturen vidare in i det nya samhälle som håller på att växa fram. Jag känner själv detta. Som arkitektstudent skall man tycka om modernismen eller kanske snarare nymodernismen och bygga vidare på den traditionen. Enligt de flesta arkitekter och lärare var postmodernismen var bara ett misslyckat 80-tals experiment och det är nymodernismen som är framtiden. Jag tror inte heller att postmodernismen är vägen framåt men jag har en tanke i bakhuvudet som hela tiden säger att modernismen är på väg in i en återvändsgränd och den är innne i sina slutliga dödsryckningar.
När detta dödsfall kan offentliggöras eller vilken arkitekturstil som kommer att dansa på dess grav vet jag inte.
Det enda jag kan säga är att jag tror att en lika radikal förändring för arkitekturen som modernismen var kommer att ske men man har ingen aning om när den kommer eller vilket utryck den kommer att ta sig.
Men om man skulle drista sig till att gissa så tror jag att det kommer att ha något med ekologi att göra. På samma sätt som återuppbyggnaden efter två världskrig var den stora uppgiften för modernismens arkitekter så är den största utmaningen för oss och för framtidens arkitekter att skapa arkitektur som bättre tar till vara och inte utarmar de minskande resurserna på jorden. Fast vid närmare eftertanke så är det inte en tillräckligt radikal förändring. Det betyder inte att hållbart byggande inte är viktigt men jag tror inte att det kommer att skapa en revolution.
Något som däremot skulle kunna skapa en revolution är virtuell arkitektur i flödesrummet. Vi kommer kanske helt plötsligt att vakna upp en dag då en större andel arkitekter jobbar med virtuell arkitektur än med reell. Det är en ändring som ligger i samma klass som bytet från klassicism till modernism. Men det är svårt att sia om det eftersom det ligger i paradigmskiftets natur att det är så omvälvande förändringar att om man står i den gamla världen så har man inte möjligheten att se vad som finns på andra sidan.
Det enda jag är övertygad om är att det måste komma något nytt och annorlunda. Skyskraporna som byggs idag på Potzdammer Platz är skrämmande lika Mies van De Rohes orealiserade projekt från 30-talet. Har det verkligen inte hänt något arkitektoniskt på 70 år? Det enda som verkar ha utvecklats är byggnadsmaterialen. Modernismen som skulle skaka av sig den historiska manteln har blivit lika traditionsbunden som klassicismen och stelnar mer och mer.

Var hittar vi det nya?

Det var en omskriven variant av avslutningen på min uppsats. Jag står fortfarande för den och letar ständigt efter det nya…

Identitetskris

Dagens Nyheter har en hel artikelserie om indentitetskrisen i samhället.
Det är även ett centralt tema Castells trilogi Informationsåldern. Han skriver bland annat att när nationalstaten alltmer hävdar sin makt på ett globalt plan så förlorar den förmågan att representera sina platsbundna innevånare som på detta sätt förlorar mycket av sin identitet. Den förlust kompenseras genom ett sökande av nya indentitetsskapande företeelser. Exempel på dessa är miljörörelsen, feminismen och andra motståndsrörelser som har vuxit sig starka i slutet av det förra seklet. Ju mer en nationalstat lyckas på den globala arenan ju mindre kan den representera sin innevånare. Nationalstaterna har även på många håll börjat montera ner välfärdsfunktionerna, något som för många är nationalstatens viktigaste uppgift.

Kan du arkitekturen hjälpa individen att bygga upp sin identitet? För att man skall lyckas med det måste man nog röra sig bort från den nu nästan allenarådande nymodernismen och komma fram till en mer lokalt förankrad arkitektur. Se t ex Peter Elmlunds Rosso: Tillbakablickande modernism. Hotellet hade ju kunnat byggas var som helst. För att människor skall kunna känna någon samhörighet med sin lokala arkitektur så kan den inte se ut som den skulle kunna finnas överallt i världen.

Flödesrummet – Space of flows

När jag skrev förra inlägget och gnällde över att jag inte hade hittat någon kort och koncis förklaring av Manuel Castells begrepp Space of flows eller flödelserum så gav jag mig ut på google för att se om jag hade missat något och se där! Det fanns en hel rad sidor som definitivt inte fanns där när jag slet med uppsatsen.

Felix Stalder är medieforskare och han har dels skrivit en längre recension av Castells trilogi: Informationsåldern och dels skrivit en längre text om Flödesrummet. Det verkar inte vara en kort och koncis förklaring men det är en bra bit på väg.

Sedan hittade jag:

* en länksida
* en recension av Sofia Coppolas Lost in Translation
* Context weblog
* GaWC Globalisation and World Cities, som forskar inom globalisering och hänvisar ofta till Castells och space of flows

etc.

Så nu finns det plötsligt jättemycket att läsa.

Uppsats i arkitekturteori

I en kurs i arkitekturteori våren 2003 skulle vi skriva en uppsats om ett ämne med anknytning till arkitektur som intresserade oss. I och med att jag, som jag har skrivit i tidigare inlägg (här och här), sedan länge intresserat mig för skiftet mellan industrisamhället och nätverkssamhället kändes det naturligt att försöka mig på att analysera vad som kommer att hända med arkitekturen i detta skifte.
En av mina teorier är att paradigmskiftena även genererar en arkitekturrevolution eftersom när samhället förändras i grunden så ändras även arkitekturen eftersom den är en återspegling av sin samtid (Det finns även de som hävdar att man kan skapa ett nytt samhälle med hjälp av arkitektur men det är en helt annan diskussion som jag inte går in på nu). Om man tror på detta så kan man lätt se att modernismen är en följd av den industriella revolutionen. Logiskt följer då att vi i framtiden kommer att få en lika stor förändring av arkitekturen som modernismen var eftersom vi nu är på väg in i ett nytt paradigm, nätverkssamhället.

Detta har jag försökt att förklara och utveckla i min uppsats, Paradigmskfte – hur påverkas arkitekturen av övergången mellan industrisamhället och nätverkssamhället?.
Jag är lite missnöjd med förklaringen av Manuel Castells begrepp flödesrum som jag fortfarande inte har hittat en klar och lättförståelig beskrivning av. Dessutom tog tiden slut (det var bara en 2,5p uppsats) så att arkitekturkapitlet är lite tunnt.
Jag tar gärna emot kommentarer på uppsatsen eftersom jag har tänkt att arbeta vidare på materialet även om det är inlämnat och godkänt :-).

min email är jonas at bergenudd punkt net. Du kan även använda kommenteringsfunktionen till detta inlägg.