Annonsering i staden som faktiskt är användbar…
Useful Billboards? Advertisements Extend Into Urban Space | Urbanist.
Just another WordPress site
Annonsering i staden som faktiskt är användbar…
Useful Billboards? Advertisements Extend Into Urban Space | Urbanist.
En bekant på en mailinglista som jobbar i Italien berättade att eftersom det är mycket vanligare att man äger sin bostad i Italien så är genomsnittsförmögenheten tre gånger högre där än här i Sverige. Detta är delvis på grund av att genomsnittsitalienaren har fått ta del av värdeökningen på fastigheter som har skett nästan oavbrutet sedan början av nittiotalet.
I Sverige har å andra sidan denna värdeökning hamnat hos fastighetsbolagen eftersom vi har haft en socialdemokratisk bostadspolitik som har gått ut på att man vanligtvis hyr sin bostad i stället för att äga den. Detta har resulterat i att genomsnittssvensken fortfarande är lika fattig och i högre grad beroende av samhället.
Vad tycker ni?
Förarlösa bilar kommer att förändra samhället, våra städer och trafikapparaten mer än vi anar. Redan om ett par år kommer flera biltillverkare att börja utföra provkörningar ute bland trafiken i Sverige, Europa, USA och i resten av världen. Vissa bedömare räknar med att så tidigt som runt 2020 kommer det att finnas bilar att köpa. De nya bilarna kommer förmodligen att förändra sättet vi ser på transportation och bilägande. Tiden då vi äger en bil som 95% av tiden står oanvänd kommer nog att ta slut. Istället kommer vi att ha ett abonnemang där vi när som helst kan begära en bil till där vi är för att köra oss dit vi ska, den bilen kan sedan direkt köra till nästa passagerare eller ställa sig lite utanför staden och vänta på en körning.
Men problem med detta, finns det inte sådana? Jovisst. De förarlösa bilarna är mycket säkra men om det händer en olycka? Vem är ansvarig? Är det bilföretaget? Operatören som äger och underhåller bilarna? Programmeraren som skrivit koden som ska väja i tid? Kommer vår infrastruktur att blastas ännu mer när vi får tillgång till vad som mer kan liknas vid taxitransporter än busstransporter?
I ett slag kommer många tusen kvadratmeter parkering, både i parkeringshus och markparkering, bli ledig för annan användning. Det finns inte bilar som behöver parkeringen på dagen eftersom man inte äger bilen som transporterar en till jobbet utan den kör vidare och gör annat. Likaså behövs inte parkering för boende på kvällar, nätter och helger. Vad som däremot kommer att behövas är många avsläppszoner i centrala lägen där passagerare kan hoppa in och ut ur bilar på ett säkert sätt. Sen kommer nog folk att gå lite längre sträckor i staden, när man inte behöver tänka på att man måste gå tillbaka till en parkerad bil utan man kan bli upphämtad där man är när man är klar kommer nog att göra han man tar sig längre till fots i staden.
Det vet vi inte. Vi vet inte hur bilarna slutligen kommer att fungera, vi vet inte vilka kommersiella erbjudande som kommer att vara tillgängliga och hur mycket motstånd och tröghet det finns mot att inte längre äga sin egen bil. Och hur kommer det att fungera för de som inte bor i eller nära en stad?
Urbanism works when it creates a journey as desirable as the destination.
Paul Goldberger
Tobias Olsson, arkitekturpolitisk chef på Sveriges Arkitekter har skrivit en utmärkt debattartikel, Bygg som in i Norden | Debatt på expressen.
Stefan Atterfall! Du bör bjuda in Tobias till ditt departement och låta honom föreläsa för och svara på frågor från den grupp som jobbar med (här skulle jag vilja skriva arkitektur-, urban- eller stadspolitik men som Tobias förklarar i artikeln så har vi bara en byggpolitik som endast verkar gynna byggindustrin) hur sverige bygger, för han verkar vara en smart person.
I våra nordiska grannländer finns det bra exempel på bra arkitekturpolitik:
I torsdags presenterade den danska regeringen sin nya politik med 64 konkreta åtgärder, bland annat en satsning på arkitektur i skolan, stöd till kommuner för att med hjälp av stadsplanering motverka social obalans och satsningar på export och internationell marknadsföring av Danmark.
Sedan slår Tobias hål på uttrycket att “det tar tio år för ett hus att byggas i stockholm” som han skriver så tar det i genom snitt 19 månader och eftersom några verkligen tar tio år så är det en hel del som tar kortare tid än 19 månader…
Byggindustrins rop efter standardisering, borttagande av särkrav och så vidare är inte ett stridsrop för att få bygga mer, det är ett rop efter att få bättre vinstmarginaler och kunna bygga mer likartat, strömlinjeformat och platslöst på bekostnad av våra levnadsmiljöer. Som Gehl skriver, det är livet mellan husen som är det viktiga och det rummet struntar byggindustrin ganska mycket i. Det överlåts åt kommunerna att fixa och kommunernas plan- och bygglovsavdelningar får mindre och sämre verktyg att skapa goda stadsmiljöer.
Vi behöver också till slut kasta av oss oket från den funktionsseparerade modernismen och återigen bygga stad och stadsdelar istället för bostads-, kontors-, och verksamhetsområden.
Med hopp om att det kommer en arkitektur- och stadspolitik någon gång,
Jonas
Det är något speciellt med caféer! Bakgrundsljudet får mig alltid på ett kreativt och skrivande humör.
Vill du skapa samma atmosfär var du än är? Jag har hittat appen coffitivity till iPhone (finns även för android) som gör att du kan mixa samman caféljud med en spellista från telefonen. Du kan även strunta i musiken och bara använda bakgrundsljudet. Funkar jättebra för mig även på jobbet när man ska skriva något längre eller göra något längre rutinjobb (Excel – I’m looking at you.)
Nu kör vi igen! Tänkte att jag ska hoppa på #blogg100 projektet som startar imorgon, 1 mars. Tanken är att man ska publicera minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. Jag har haft en riktigt lång bloggsvacka. Jag har mest publicerat på facebook och inte så mycket på mina bloggar: re:urban, cui bono och nätverkssamhället. När jag tänker efter så är det nog mycket på grund av att jag på facebook har fått mycket reaktioner på mitt skrivande och det jag publicerar och på mina bloggar har det varit ganska tyst, det har aldrig blivit något riktigt momentum i kommenterandet.
Jag har valt denna blogg eftersom jag känner mig inspirerad till att skriva om stadsbyggnad, arkitektur och lite tips för arkitekter.
Vad vill du att jag ska skriva om? Kommentera gärna här nedanför!
Jag har planerat en blandning av egna funderingar, länkar, citat, tips för arkitekter, videos osv. Men det är ju alltid intressant att veta vad du vill läsa!
Precis som läkarna värnar patienten, ska arkitekter och planerare värna de boende och de bostadslösa. Alla kan inte välja, det är därför bullerreglerna finns.
Jag höll på att gå igenom min inbox och hittade en länk till en gammal debattartikel på SVD om motståndet mot nybyggnation i Stockholm. För mycket gnäll i stadsbyggnadsdebatten
Jerker Söderlind, arkitekt och stadsforskare sammanfattar stadens idé på ett exceptionellt bra sätt:
Stadens idé är att ställa många hus på samma plats så att de skymmer utsikten för varandra.
Till detta vill jag lägga mitt eget favoritcitat som går ner en nivå till byggnadens förhållande till staden:
Det är en byggnads första uppgift att placera sig i förhållande till staden
Voltaire, ca år 1827
(min översättning)
Dagens ironiska insikt:
Motorvägen som GM pressade ut från staten mellan Göteborg och Trollhättan för att bilproduktionen skulle stanna kommer inte att bli färdig förrän _nästa_ år… Dessa pengar togs till stor del från infrastruktursatsningar i västra Skåne som därefter har blivit eftersatta.
Skrev om detta 2004: E22 i Skåne vs SAAB i Trollhättan
DN: SAAB i konkurs