Tag: stadsbyggnad

Nätverkssamhället blir re:Urban

Nätverksamhället byter namn!

Jag har efter långt övervägande bestämt mig för att byta namn på bloggen. Jag är inte speciellt missnöjd med namnet nätverkssamhället, men jag har bara inte material till att motivera ett sådant namn. Paradigmskiften till sin natur är ju svåra att följa i realtid. Jag kommer att fortsätta att skriva om nätverksamhället men bloggens fokus kommer att skifta över till stadsbyggnad.

Stadsbyggnad är ett ämne som jag känner mycket för och jag känner även att det är något man kan skriva om kontinuerligt.

Namnet re:Urban är medvetet lite tvetydigt. Det kan både stå för regarding urban och reurbanisation. Jag anser att vi måste återta det stadsmässiga, både från arkitekterna och från t ex trafikplanerarna. Jag tycker t ex att en byggnads främsta uppgift är att tillföra något till det offentliga rummet. Den interna funktionen är sekundär. Ur ett stadsbyggnadsperspektiv är strukturen viktigare än stilen. Det är viktigare att det finns entréer mot gatan och lokaler i bottenvåningen än om byggnaden är uppförd i Jugend- eller modenistisk stil.

Vad tycker ni?!

Sprawl gör dig sjuk

“Rand”:http://www.rand.org/about/index.html har publicerat en studie, “Suburban sprawl and physical and mental health”:http://www.rand.org/news/press.04/09.27.html, som visar att vår byggda struktur påverkar vår hälsa.

Speciellt detta citat fann jag alarmerande:

The findings suggest that an adult who lives in a more sprawling city such as Atlanta will have a health profile similar to someone four years older — but otherwise similar — who lives in a more compact city such as Seattle, according to researchers.

Nu är ju inte problemet med utspridd bebyggelse alls lika stort här i sverige som det är i USA.
Det skulle ändå vara intressant med en svensk undersökning som jämför hur gammal man blir om man lever i innerstaden kontra ute i en villamatta. Alla säger ju[1] att vi bara ligger 10 år efter USA i alla kurvor när det gäller övervikt etc. och att inget pekar på att det blir bättre

Detta är ju inget nytt. Andra har forskat om detta innan men genom att säga det igen och igen så kanske det kan hända något. Vi måste minska bilberoendet för att kunna leva ett hälsosammare liv. För att göra detta så behöver vi öka och underlätta användandet av kollektivtrafiken, bygga tätare och stoppa utspridandet av offentliga och kommersiella funktioner.

fn1. dvs. jag har inte kollat upp det själv och det kan vara en “urban myth”

varför är det så svårt att få igång en arkitekturdebatt?

Varför är det lättare att få människor engagerade i film, dokusåpor och vädret?

Är arkitekter, stadsbyggnadskontor och andra inblandade för dåliga på att presentera förslagen så att medborgarna kan sätta sig in i vad det kommer att innebära för dem personligen?

Är det för svårt att sätta sig in i saker som man utsätts för varje dag?

Det kanske är så att det inte känns som om man som enskild lekman kan påverka sin omvärld?

Det kanske är ett problem att arkitekturdebatten främst sker på kultursidorna och inte på samhällssidorna

Traditionalist?

På en genomgång i skolan i våras sade en av mina ritsalsassistenter till mig: “Jonas, från vad jag har förstått så är du något av en traditionalist”. Han menade arkitektoniskt och det sades nog med en liten nedvärderande underton, men inte så mycket.

Jag har tänkt en del på det sen dess och jag har kommit fram till att jo, jag är nog en traditionalist men inte på det sättet han trodde.

Jag har kommit fram till att jag inte är en stiltraditionalist utan en strukturtraditionalist. Jag har inget problem med modernismen när det gäller arkitekturen. Speciellt tidig funktionalism tycker jag mycket om. Vad jag dock har problem med är de strukturproblem som modernismen medförde. Modernismen var inte bara en arkitektonisk stil utan arkitekterna hade även ideer om hur livet skulle levas i deras byggnader och försökte skapa förutsättningar för detta i sina skapelser. Frågan är hur bra de lyckades.

Inte så bra tycker jag. Men det är inte stilens fel. Det är strukturen. Därför är det också mycket svårare att komma till rätta med problemen:

  • Stadens byggander tappar kontakten med gatan när de flyttar ut i parken.
  • De byggnader som ligger utmed gatan är oftast byggda in och ut med en tunnel in till innergården där entréerna ligger. Det ger tråkiga fasader och en känsla av att “något fattas”
  • En alldeles för stor tilltro till bilen som har gett stora öknar med parkeringsplatser och på många ställen i staden en alldeles för överdimensionerad infrastruktur.
  • En tro på att om vi bygger lika för alla så kommer alla att vilja bo där och då blir vi av med klasserna och segregationen. Se bara på Rosengård, Hammarkullen och Rinkeby kontra villamattornas utbredning på 70-talet och framåt.
  • En otydlig hantering av vad som är offentligt och vad som är privat. Runt husen i parken finns det en zon som är privat men eftersom den inte är markerad så blir den otydlig det det skapar en osäkerhet.

Det är strukturen det är fel på, inte stilen. Vi bor i en alldeles underbar funkislägenhet från 1945. Fast när jag går ut så går jag ut på en trottoar och på baksidan har huset en bakgård med cyckelställ, soptunnor och en gräsmatta som bara är vår. Jag läste en undersökning av gårdar innuti kvarter. Den jämförde gårdar där alla fastigheter i kvarteret hade slagits samman med gårdar som fortfarande var uppdelade och användningen av de uppdelade gårdarna var mycket intensivare. Den öppna gården hade blivit allas och användes därför av ingen. Det är viktigt att klart och tydligt skilja på det privata och det offentliga. Den öppna gården är ett slags mellanting eftersom gruppen som använder gården blir ohanterlig, det är inte bara min trappuppgång utan det är andra också som jag inte känner. Jag har inget problem med modernismen som stil men när den börjar experimentera med stadsstrukturen så blir den sällan bra.

Jag blev nog lite stött när jag blev kallad traditionalist eftersom det inte passade med min självbild, det var nog därför jag funderade på det så mycket. Men nu kallar jag mig stolt för strukturtraditionalist.

En stad eller en symbol?

Veritas et Venustas: Novelty

John Massengale på “Veritas et Venustas”:http://massengale.typepad.com/venustas/ Skriver en del kloka saker. Nu jämför han om en stad skall bygga en stad eller ett gäng symboler. Något retoriskt givetvis.

Massengale är en New Urbanist och som sådan så klart mer intresserad av att bygga stad.
Mycket förenklat så är new urbanism en rörelse som startade i USA för ett gäng år sedan som vill skapa bra städer. Det var en protest mot sprawlens utbredning i USA och de vill skapa städer som är trevliga att gå, vistas och bo i till skillnad mot dagens utveckling som fortfarande mest leder mot ett ökat bilberoende. Vad man strävar efter är helt enkelt mer “europeiska” städer.

I sina inlägg är han mycket kritisk till de så kallade “starchitects” som reser världen runt och bygger signaturbyggnader. Jag har skrivit om detta innan i inlägget “Vill du ha extra allt med din Libeskindbyggnad?”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000050.php
Arkitekter som anlitas mer för att vara ett varumärke än för att de ritar hus som fungerar på platsen och i staden.

Det som är roligt är dock att här i sverige så verkar det vara fler och fler som är intresserade av att bygga stad. Stadsbyggnadskursen som jag går nu i höst är mycket intressant. Folk börjar inse att modernismens stadsbyggande hade lite övrigt att önska. Den hanterade t ex kopplingen mellan hus och gata på ett undermåligt sätt. Det fanns helt enkelt oftast inget samspel, husen skulle ligga fritt ute i parken och parken gränsade till gatan. Gränsen mellan det offentliga och det privata suddades ut och till slut blev det så mycket mark som var allas så att den inte användes av någon.

David Sucher på City Comforts har postat “tre regler”:http://citycomfortsblog.typepad.com/cities/2004/09/the_three_rules.html som täcker in mycket av vad som gör en bra stad. Jag är faktiskt inte så oroad för stadens framtid, det finns många tecken på att vi både i teori och praktik är på väg på rätt håll.

Vad tycker du?

Mer om Ray Oldenburg

Third Places
Oldenburg identifies third places, or “great good places,” as the public places on neutral ground where people can gather and interact. In contrast to first places (home) and second places (work), third places allow people to put aside their concerns and simply enjoy the company and conversation around them. Third places “host the regular, voluntary, informal, and happily anticipated gatherings of individuals beyond the realms of home and work.” Oldenburg suggests that beer gardens, main streets, pubs, cafés, coffeehouses, post offices, and other third places are the heart of a community’s social vitality and the foundation of a functioning democracy. They promote social equality by leveling the status of guests, provide a setting for grassroots politics, create habits of public association, and offer psychological support to individuals and communities.

från: Project for Public Spaces (PPS) | Ray Oldenburg

Ny kategori: tredje platsen

Jag har adderat kategorin “Tredje platsen” till bloggen.

Uttrycket hittade jag på Bloggen “Rosso”:http://rosso.typepad.com/ som skrivs av Peter Elmlund. Han skrev om sociologen Ray Oldenburg som har skrivit boken “The Great Good Place”:http://www.amazon.com/exec/obidos/ASIN/1569246815/103-7627975-0534235 bland annat i inlägget “A bar without the booze”:http://rosso.typepad.com/rosso/2003/12/a_bar_without_t.html
Peter har även skrivit om Oldenburg hos “Axess”:http://www.axess.se/svenska/arkiv/2004/nr1/aktuellt/tema_tredje.php

I denna kategori tänkte jag skriva om platser som jag tycker fungerar som en tredje plats.

Det heter den tredje platsen eftersom den första och andra platsen är hemmet och arbetet. En bra tumregel för om en plats kan vara en tredje plats är om du kan säga något rakt ut i luften utan att övriga personer i lokalen tittar på dig som om du borde läggas in. Det kan du ju göra på ett ställe där du är stamgäst och där du är igenkänd även om de flesta kanske inte känner dig. Ett annat karaktärsdrag som en tredje plats ofta utmärks av är att den drivs av en ägare som bor i området. Dessa ägare blir vad Jane Jacobs kallade “public characters”

Den Kompakta Staden

Jag har precis lämnat in denna miniuppsats om argument för kompakta eller glesa städer. Jag har skrivit den till en introduktionskurs i Stadsplanering för Johan Rådberg. Den handlar om debatten som förs om man skall planera för en kompakt stad eller det är den glesa villastaden som är framtiden.

“Den Kompakta Staden – Argument för och emot (PDF-version)”:http://www.bergenudd.net/webblogg/files/den_kompakta_staden.pdf