Vill du ha extra allt med din Libeskindbyggnad?

Irish Arcitectural News rapporterar att bland annat Daniel Libeskind skall designa en byggnad i Dublin Docklands “Daniel Libeskind & Manuel Aires Mateus to design buildings for Dublin Docklands – Irish Architectural News” Det är ju jättebra, nu har stadsikontyphusen utökats med ännu ett hus.

“Om du inte vill ha ett Frank O Ghery Bilbaomuseum® eller ett Norman Foster hightech-hus® för att göra din stad unik så kan du numera beställa din alldeles egna Daniel Libeskind Holocaust kub®. Med denna produkt har du frihet att helt själv välja fönstersättning i fasaden utan att bry dig om de invändiga funktionerna. Som en extra bonus får du själv, som beställare, bestämma vinkeln mellan fasaden och gatan utanför, allt för att du skall få en byggnad som inte finns någon annanstans i världen.”

Visst raljerar jag men man blir lite trött på vad som föreslås. Man kan riktigt se någon i Dublin sitta och titta i en tidning och se Libeskinds Holocaust museum i Berlin och tänka “ett sådant vill jag ha i Dublin också, då skulle vi också få internationell uppmärksamhet.” Jag besökte Berlin härom året och blev väldigt rörd av framför allt det höga, mörka rummet där man kan höra världen väldigt avlägset från öppningar 10-15 meter upp på väggen, det rummet är ett väldigt bra exempel på hur man kan uttrycka en historia med hjälp av arkitektur. Resten av museet blev jag dock inte speciellt imponerad av rent arkitektoniskt. Utställningen var dock bra.

Efter Modernismen

City Journal Spring 2000 | After Modernism by Roger Scruton

Richard Scruton har skrivit en artikel om modernismens problem. Han tar både upp modernismens problem att skapa urbana möljöer och enskilda objekt som Lloyds buildning i London och Centre Beaubourg i Paris.

Moreover, architects and critics are now finding the words, and the confidence, to express the once-forbidden thought that you can be modern without being modernist—that there can be an architecture for our time that derives from permanent values rather than ephemeral social projects, that gives new life to the grammar, and the search for harmony and decorum, of the architecture of the past. Modernism is dead; but classicism survived, as it has always survived.

Ett av de största problemen med modernismen jag har är att de stora mästerverken oftast är *intressanta* byggnader och inte *bra* byggnader. Bra i meningen att de fungerar för de ändamål som de var byggda samtidigt som de passar in i omgivningarna.

Jag skrev en liten text i slutet av min “uppsats”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000015.php kallad “vad kommer efter modernismen” där jag försöker ge lite förslag på vad jag tror kommer att bli de stora utmaningarna för arkitekter i framtiden. Jag återger den här nedan med lite uppdateringar från uppsatstexten:

Vad kommer efter modernismen?
Modernismen kan man tänka sig delvis var en konsekvens av den industriella revolutionen som påbörjades i England och byggde på industriell produktion. Denna industriella produktion blev även ett tema inom den modernistiska arkitekturen. Om man antar att ett paradigmskifte medför en radikal förändring av arkitekturen och om vi antar att vi står inför, eller är mitt uppe i, ett paradigmskifte just nu, så leder detta till att vi kan vänta oss en lika stor omvälvning av arkitekturen som när vi gick från klassicismen till modernismen. Vad detta kan vara är helt omöjligt att spekulera i. Jag anar dock en viss frustration mot modernismen bland mina kursare. Man ritar modernistiska byggnader men frågar sig om det inte finns något mer, något nytt som kan ta arkitekturen vidare in i det nya samhälle som håller på att växa fram. Jag känner själv detta. Som arkitektstudent skall man tycka om modernismen eller kanske snarare nymodernismen och bygga vidare på den traditionen. Enligt de flesta arkitekter och lärare var postmodernismen var bara ett misslyckat 80-tals experiment och det är nymodernismen som är framtiden. Jag tror inte heller att postmodernismen är vägen framåt men jag har en tanke i bakhuvudet som hela tiden säger att modernismen är på väg in i en återvändsgränd och den är innne i sina slutliga dödsryckningar.
När detta dödsfall kan offentliggöras eller vilken arkitekturstil som kommer att dansa på dess grav vet jag inte.
Det enda jag kan säga är att jag tror att en lika radikal förändring för arkitekturen som modernismen var kommer att ske men man har ingen aning om när den kommer eller vilket utryck den kommer att ta sig.
Men om man skulle drista sig till att gissa så tror jag att det kommer att ha något med ekologi att göra. På samma sätt som återuppbyggnaden efter två världskrig var den stora uppgiften för modernismens arkitekter så är den största utmaningen för oss och för framtidens arkitekter att skapa arkitektur som bättre tar till vara och inte utarmar de minskande resurserna på jorden. Fast vid närmare eftertanke så är det inte en tillräckligt radikal förändring. Det betyder inte att hållbart byggande inte är viktigt men jag tror inte att det kommer att skapa en revolution.
Något som däremot skulle kunna skapa en revolution är virtuell arkitektur i flödesrummet. Vi kommer kanske helt plötsligt att vakna upp en dag då en större andel arkitekter jobbar med virtuell arkitektur än med reell. Det är en ändring som ligger i samma klass som bytet från klassicism till modernism. Men det är svårt att sia om det eftersom det ligger i paradigmskiftets natur att det är så omvälvande förändringar att om man står i den gamla världen så har man inte möjligheten att se vad som finns på andra sidan.
Det enda jag är övertygad om är att det måste komma något nytt och annorlunda. Skyskraporna som byggs idag på Potzdammer Platz är skrämmande lika Mies van De Rohes orealiserade projekt från 30-talet. Har det verkligen inte hänt något arkitektoniskt på 70 år? Det enda som verkar ha utvecklats är byggnadsmaterialen. Modernismen som skulle skaka av sig den historiska manteln har blivit lika traditionsbunden som klassicismen och stelnar mer och mer.

Var hittar vi det nya?

Det var en omskriven variant av avslutningen på min uppsats. Jag står fortfarande för den och letar ständigt efter det nya…

Genomskinlig betong?

Hittade en intressant nyhet:

* optics.org – News – Concrete casts new light in dull rooms (March 2004)

En Ungersk arkitekt har kombinerat betong och fiberoptik och skapat betongblock där lite ljus kan tränga igenom. Det är inte tillräckligt för att man skall kunna urskilja vad man ser på andra sidan men det skapas skuggor på insidan av väggen. Det finns lite bilder på sidorna jag länkar till.

Företaget som tillverkar det heter “LitraCon”:http://www.litracon.com/

Processen borde ju inte försämra betongens brandegenskaper nämnvärt och då öppnas ju helt nya möjligheter med brandväggar som inte längre behöver blockera ljuset.

Vidare diskussion om ordet arkitektur

Peter Lindgren och jag har haft en diskussion om ordet arkitektur.

Han började med ett “inlägg”:http://tesugen.com/archives/04/03/architecture-definition som jag sedan “kommenterade”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000029.php och slutligen Peters “senaste kommentar”:http://tesugen.com/archives/04/03/jonas-bergenudd-arkitektur

Jag tycker att du kommer lite för långt från ursprunget om du blandar in processen i arkitekturbegreppet. Då börjar man urvattna ordet som jag hade farhågor om i min första kommentar. För själva processen tycker jag man får använda andra ord t ex just process och inte försöka bända in för mycket betydelse i ordet arkitketur som redan är knökfullt med olika aspekter.

citatet “Bo Könberg är arkitekten bakom det nya pensionssystemet” tycker jag bara borde innebära att han byggde upp det nya pensionsystemet inte att han använde en speciell process för att göra det. Det får förklaras på ett annat sätt. Jag är när jag tänker efter inte ens säker på om jag gillar att ordet arkitekt används i det sammanhanget. Ordet arkitekt för sig själv tycker jag skall vara exklusivt för just arkitekter. Jag har dock inte något problem med titlar som t ex systemarkitekt. Upphovsman skulle vara bättre i ovanstående citat

Men som Peter säger är han mest intresserad av hur ordet arkitektur används inom IT-området och det området lämnade jag för några år sedan och känner mig inte insatt problematiken längre.

Det jag dock har insett geonom diskussionen är att jag fortfarande har lika svårt att definiera vad arkitektur är (i den byggda meningen). Sedan skall vi inte ens börja tala om problemet att skilja på god arkitektur och annan arkitektur.

Definition av ordet arkitektur

I “Definitions of Architecture on the Web (Tesugen)” skriver Peter Lindberg om hur han har undersökt hur arkitektur definieras på webben. Arkitektur betyder traditionellt byggnadskonst. Dock har utrycket under de senaste decennierna även börjat användas utanför byggbranschen främst inom biologin och datavetenskapen. En bekant till mig som jobbar som arkitekt anser att alla användningar av ordet arkitekt och arkitektur som inte har med byggnader eller byggnadskonst att göra urvattnar ordet. Jag, som har en bakgrund inom Internet, är inte lika kategorisk utan anser att man kan ha yrken som systemarkitekt och tala om arkitektur inom bologin utan att arkitekturbergreppet förvanskas.

Peters undersökning tror jag är lite färgad av att den just har utförts på internet och visar på fler datoranvändningar än vad som används i resten av samhället.

Om vi sen går ett steg vidare och försöker definiera vad arkitektur är så kommer vi in i ett riktigt träsk. Arkitekter och teoretiker har mycket länge försökt ge sig på den nöten och hur man än än angiper det så kommer man antingen fram till ett väldigt snävt begrepp som utelämnar många viktiga aspekter eller så inkluderar man allt man kan och då blir begreppet ohanterbart.

Får man bygga vad som helst

I bloggen 2blowhards.com har Nikos Salingaros gästbloggat och skrivit en artikel om det planerade museet nedanför akropolis i Athen:

* 2blowhards.com: Guest Posting — Salingaros on Tschumi

Artikeln gör att jag ställer mig frågan: Får man bygga vad som helst? Får man bygga detta vad som helst var som helst?

Man skall alltså bygga en typisk Tchumi-byggnad rakt nedanför Akropolis som kommer att dominera denna vy som är så känd över hela världen.

The present government can fall tomorrow (perhaps as a result of this fiasco). Unfortunately, if this project is not stopped soon, we will have a structure in front of the Acropolis that deconstructs — and desecrates — the sacred site for many years, until it is torn down and replaced by a more suitable, adapted building.

I bland kanske det fungerar, I.M. Peis tillbyggnad av Louvren är bra tycker jag, men det måste göras med en fingertoppskänsla som jag är rädd för att Tchumi inte har.

Artikeln tar även upp en hel del kritik som har framförts mot Tchumis tidigare arbeten som Parc-de-la-Vilette i Paris och The Lerner Center vid University of Columbia i USA. Nikos är inte snäll i sin kritik av Tchumis tillkortakommanden.

Men det är som han skriver i slutet: det är alltför många städer som vill “göra en Bilbao” och skaffa ett igenkännbart varumärke för staden och bjuder då in en av de för tillfället heta arkitekterna och ber honom att skapa något som kommer att sätta dem på världskartan som en stad som ligger i framkanten.

Fast man kanske man då mer får en struktur som mer hör till liknande platser runt om på jorden än platsen den ligger på rent fysiskt.

Den förlorade gatan

När jag läste Peter Elmlunds artikel Stadsplanering är politik så insåg jag att ja, så är det ju.
Vi har förlorat vägen som en del av målet. När man förflyttar sig så är det oftast bara målet som är viktigt och vägen blir bara beslut om vad som är närmast.
Dock har jag blivit mer medveten om min omgivning sedan jag började på arkitektskolan, jag ser, funderar och reflekterar mer över min omgivning.
Som tur var har ju till och med trafikplanerarna börjat inse att man inte kan bygga bort trafikproblemen med större och större trafikapparater utan det är genom att försvåra för bilister som man får dem att använda andra fortskaffningsmedel.
Så vi kanske är på väg tillbaka till en mer mänsklig skala i stadsplaneringen. Man kan ju alltid hoppas…

Identitetskris

Dagens Nyheter har en hel artikelserie om indentitetskrisen i samhället.
Det är även ett centralt tema Castells trilogi Informationsåldern. Han skriver bland annat att när nationalstaten alltmer hävdar sin makt på ett globalt plan så förlorar den förmågan att representera sina platsbundna innevånare som på detta sätt förlorar mycket av sin identitet. Den förlust kompenseras genom ett sökande av nya indentitetsskapande företeelser. Exempel på dessa är miljörörelsen, feminismen och andra motståndsrörelser som har vuxit sig starka i slutet av det förra seklet. Ju mer en nationalstat lyckas på den globala arenan ju mindre kan den representera sin innevånare. Nationalstaterna har även på många håll börjat montera ner välfärdsfunktionerna, något som för många är nationalstatens viktigaste uppgift.

Kan du arkitekturen hjälpa individen att bygga upp sin identitet? För att man skall lyckas med det måste man nog röra sig bort från den nu nästan allenarådande nymodernismen och komma fram till en mer lokalt förankrad arkitektur. Se t ex Peter Elmlunds Rosso: Tillbakablickande modernism. Hotellet hade ju kunnat byggas var som helst. För att människor skall kunna känna någon samhörighet med sin lokala arkitektur så kan den inte se ut som den skulle kunna finnas överallt i världen.

Uppsats i arkitekturteori

I en kurs i arkitekturteori våren 2003 skulle vi skriva en uppsats om ett ämne med anknytning till arkitektur som intresserade oss. I och med att jag, som jag har skrivit i tidigare inlägg (här och här), sedan länge intresserat mig för skiftet mellan industrisamhället och nätverkssamhället kändes det naturligt att försöka mig på att analysera vad som kommer att hända med arkitekturen i detta skifte.
En av mina teorier är att paradigmskiftena även genererar en arkitekturrevolution eftersom när samhället förändras i grunden så ändras även arkitekturen eftersom den är en återspegling av sin samtid (Det finns även de som hävdar att man kan skapa ett nytt samhälle med hjälp av arkitektur men det är en helt annan diskussion som jag inte går in på nu). Om man tror på detta så kan man lätt se att modernismen är en följd av den industriella revolutionen. Logiskt följer då att vi i framtiden kommer att få en lika stor förändring av arkitekturen som modernismen var eftersom vi nu är på väg in i ett nytt paradigm, nätverkssamhället.

Detta har jag försökt att förklara och utveckla i min uppsats, Paradigmskfte – hur påverkas arkitekturen av övergången mellan industrisamhället och nätverkssamhället?.
Jag är lite missnöjd med förklaringen av Manuel Castells begrepp flödesrum som jag fortfarande inte har hittat en klar och lättförståelig beskrivning av. Dessutom tog tiden slut (det var bara en 2,5p uppsats) så att arkitekturkapitlet är lite tunnt.
Jag tar gärna emot kommentarer på uppsatsen eftersom jag har tänkt att arbeta vidare på materialet även om det är inlämnat och godkänt :-).

min email är jonas at bergenudd punkt net. Du kan även använda kommenteringsfunktionen till detta inlägg.

Första postningen

Då hade man en webblogg.

Den första postningen borde ju vara lite genomtänkt. Jag borde nog ge lite anledningar till varför jag har en blogg och vad jag vill med den. :o)

Just nu studerar jag till arkitekt. Jag började höstterminen -01 och beräknar att vara färdig vid årsskiftet 2005-06

Innan dess var jag med när Jonas Birgersson och fyra kompisar startade framfab i Lund 1995. Jag jobbade kvar i företaget till sommaren -01. Sista året var jag tjänstledig.

Det var Birger som introducerade mig till begreppet om paradigmskifte. Han använde det i sina föreläsningar om bredband och en av hans affärsidéer har alltid varit att hjälpa företag i det industriella samhället att förstå och ta steget in i nätverkssamhället.
Sedan dess har jag själv intresserat mig för paradigmskiftet. Jag har bl a läst om den industriella revolutionen, jag har försökt plöja igenom Manuel Castells trilogi “Informationsåldern: ekonomi, samhälle och kultur” och jag har observerat hur världen omkring mig förändras.

Jag har ett tag känt ett behov av att förstå världen runt om kring mig. Det händer saker runt om i världen. Förändringarna finns både i stort och smått. Vad kommer dessa förändringar att innebära för mig och vad kommer de att innebära för samhället i stort?

Frågor som jag har ställt mig är t ex:
Vad kommer att hända?
Var tar makten vägen?
Var finns de framtida affärsidéerna?
Vilka blir framtidens killer-apps?
Hur kommer arkitekturen in i bilden?
Kan arkitekturen hjälpa oss att skapa det samhälle vi vill ha?
Vad kan vi lära oss av vad som hände under den industriella revolutionen?
Hur kommer industrisamhällets företag att klara övergången?

to be continued…

Sist en hälsning till den person som betyder mest för mig i livet, Sofi. Jag älskar dig!