Month: February 2004

Dagens Nyheter har en hel artikelserie om indentitetskrisen i samhället.
Det är även ett centralt tema Castells trilogi Informationsåldern. Han skriver bland annat att när nationalstaten alltmer hävdar sin makt på ett globalt plan så förlorar den förmågan att representera sina platsbundna innevånare som på detta sätt förlorar mycket av sin identitet. Den förlust kompenseras genom ett sökande av nya indentitetsskapande företeelser. Exempel på dessa är miljörörelsen, feminismen och andra motståndsrörelser som har vuxit sig starka i slutet av det förra seklet. Ju mer en nationalstat lyckas på den globala arenan ju mindre kan den representera sin innevånare. Nationalstaterna har även på många håll börjat montera ner välfärdsfunktionerna, något som för många är nationalstatens viktigaste uppgift.

Kan du arkitekturen hjälpa individen att bygga upp sin identitet? För att man skall lyckas med det måste man nog röra sig bort från den nu nästan allenarådande nymodernismen och komma fram till en mer lokalt förankrad arkitektur. Se t ex Peter Elmlunds Rosso: Tillbakablickande modernism. Hotellet hade ju kunnat byggas var som helst. För att människor skall kunna känna någon samhörighet med sin lokala arkitektur så kan den inte se ut som den skulle kunna finnas överallt i världen.

I en kurs i arkitekturteori våren 2003 skulle vi skriva en uppsats om ett ämne med anknytning till arkitektur som intresserade oss. I och med att jag, som jag har skrivit i tidigare inlägg (här och här), sedan länge intresserat mig för skiftet mellan industrisamhället och nätverkssamhället kändes det naturligt att försöka mig på att analysera vad som kommer att hända med arkitekturen i detta skifte.
En av mina teorier är att paradigmskiftena även genererar en arkitekturrevolution eftersom när samhället förändras i grunden så ändras även arkitekturen eftersom den är en återspegling av sin samtid (Det finns även de som hävdar att man kan skapa ett nytt samhälle med hjälp av arkitektur men det är en helt annan diskussion som jag inte går in på nu). Om man tror på detta så kan man lätt se att modernismen är en följd av den industriella revolutionen. Logiskt följer då att vi i framtiden kommer att få en lika stor förändring av arkitekturen som modernismen var eftersom vi nu är på väg in i ett nytt paradigm, nätverkssamhället.

Detta har jag försökt att förklara och utveckla i min uppsats, Paradigmskfte – hur påverkas arkitekturen av övergången mellan industrisamhället och nätverkssamhället?.
Jag är lite missnöjd med förklaringen av Manuel Castells begrepp flödesrum som jag fortfarande inte har hittat en klar och lättförståelig beskrivning av. Dessutom tog tiden slut (det var bara en 2,5p uppsats) så att arkitekturkapitlet är lite tunnt.
Jag tar gärna emot kommentarer på uppsatsen eftersom jag har tänkt att arbeta vidare på materialet även om det är inlämnat och godkänt :-).

min email är jonas at bergenudd punkt net. Du kan även använda kommenteringsfunktionen till detta inlägg.