Jag är som jag skrev i första posten så är jag intresserad av den process som jag kallar paradigmskifte, en process som jag tror sker just nu och som kommer att föra oss in i nätverkssamhället.
För att det skall vara lättare för er att följa resonemangen så tänkte jag försöka förklara vad jag menar med paradigmskifte.
(denna text är väldigt mycket ett pågående arbete, kommentarer om det jag skriver emottages tacksamt!)
Ordet paradigm används vanligtvis för att benämna ett rådande tankesätt inom ett forskningsområde.
Ordet paradigm betyder enligt Bonniers lexikons ordbok de ramar och allmänna regler inom vilket ett visst verksamhets- eller livsmönster upprätthålls. Det gäller speciellt de teoretiska ramar inom vilken forskningen i en viss vetenskap bedrivs. Jag tänker använda ordet i dess mer populärvetenskapliga betydelse där man använder det för att beskriva ramarna för ett tankesätt inom ett helt samhälle. Man kan till exempel tala om ett paradigmskifte när samhället ändrades i grunden i slutet av 1800-talet när vi gick från småskaligt hantverk i hemmen till industriellt framställande i centraliserade lokaler.
De tidigare paradigmskiftena som har skett är:
Samlare/jägarsamhället -> Jordbrukssamhället -> Industrisamhället
Det handlar alltså om genomgripande förändringar som omdefinierar vårt samhälle och förändrat vårt sätt att bo, arbeta och leva. Det är även en förändring av våra grundläggande värderingar. Om vad som är viktigt, vad som är oviktigt och hur vi ser på omvärlden. Vi har nu till exempel oerhört svårt att sätta sig in i hur det var att vara dräng eller piga för tvåhundra år sedan. Vi kan inte föreställa oss hur man kunde tycka att det var fullständigt naturligt att ha slavar och se dem som värdelösa som människor men att de hade ett monetärt värde som arbetare som man kunde köpa och sälja som man ville. Detta omänskliga beteende var högst civiliserat bara för 150 år sedan.
Paradigmskiften gör ont. Vissa yrkeskategorier kommer t ex nästan att försvinna helt samtidigt som helt nya uppfinns. Arbetslösheten kommer att fortsätta att stiga in det gamla samhällets yrken och har man inte orken eller fallenheten för att omskola sig så kommer man att få svårt att få ett nytt jobb. Om jag var kommunalråd i en mellanstor svensk kommun som är beroende av några få, stora industriföretag så skulle jag ha ganska svårt för att sova. Dessa industrier kommer med största sannolikhet slå igen. Antingen för att för att flytta till ett land med billigare arbetskraft eller för att företaget gått i konkurs. Många industrier kommer givetvis att finnas kvar men man kan inte vara säker på att det kommer att bli just den fabrik som ligger i ens egen kommun. Tänk bara på hur många hästdroskefabriker det finns kvar. Bilen som kom med den industriella revolutionen konkurrerade ut en hel rad företag som säkert var mycket bra på det de gjorde men det kvittar hur bra man är på att göra en hästdroska om man konkurerar med lastbilstillverkare! Nä, om jag vore kommunalråd så skulle jag istället för att försöka med konstjord andning på något som inte går att rädda jobba järnet för att öka möjligheterna för nyföretagande och försöka hitta något inom “den nya ekonomin” som just min kommun skulle kunna bli bra på. I samband med detta så måste man även jobba med utblidningsfrågorna så att man kan hjälpa dem som har blivit arbetslösa när industrierna lägger ner.