Tag: stjärnarkitekt

Disneys konserthall i Los Angeles måste justeras

* Disney Concert Hall to Lose Some Luster

Typiskt exempel på hur fel det kan gå när en arkitekt har en form han måste passa in på alla platser han bygger. Frank O’Gehrys konserthall i Los Angeles har hans karakteristiska metalltak som han alltid använder. Nu visar det sig att plåtarna är för blanka och bländar gående bredvid byggnaden samtidigt som de värmer upp platsen runt om tillräckligt mycket för att smälta plast och ge folk som står på gatan en kraftig solbränna.

En granne berättar att hennes elräkning har fördubblats eftersom hennes luftkonditionering måste jobba mycket hårdare.

Samtidigt måste ett annat av Gehrys hus, detta i Cleveland, byggas om eftersom snö och is glider av plåttaket och skadar personer på trottoaren nedanför.

Vad hände med idén att designa hus och platser som passar till det klimat och den kontext där de skall byggas i stället för att bygga en dogm.

Vill du ha extra allt med din Libeskindbyggnad?

Irish Arcitectural News rapporterar att bland annat Daniel Libeskind skall designa en byggnad i Dublin Docklands “Daniel Libeskind & Manuel Aires Mateus to design buildings for Dublin Docklands – Irish Architectural News” Det är ju jättebra, nu har stadsikontyphusen utökats med ännu ett hus.

“Om du inte vill ha ett Frank O Ghery Bilbaomuseum® eller ett Norman Foster hightech-hus® för att göra din stad unik så kan du numera beställa din alldeles egna Daniel Libeskind Holocaust kub®. Med denna produkt har du frihet att helt själv välja fönstersättning i fasaden utan att bry dig om de invändiga funktionerna. Som en extra bonus får du själv, som beställare, bestämma vinkeln mellan fasaden och gatan utanför, allt för att du skall få en byggnad som inte finns någon annanstans i världen.”

Visst raljerar jag men man blir lite trött på vad som föreslås. Man kan riktigt se någon i Dublin sitta och titta i en tidning och se Libeskinds Holocaust museum i Berlin och tänka “ett sådant vill jag ha i Dublin också, då skulle vi också få internationell uppmärksamhet.” Jag besökte Berlin härom året och blev väldigt rörd av framför allt det höga, mörka rummet där man kan höra världen väldigt avlägset från öppningar 10-15 meter upp på väggen, det rummet är ett väldigt bra exempel på hur man kan uttrycka en historia med hjälp av arkitektur. Resten av museet blev jag dock inte speciellt imponerad av rent arkitektoniskt. Utställningen var dock bra.

Norman Fosters “gurka”

Hugh Pearman har skrivit en artikel om Norman Fosters senaste byggnad i London, Swiss:Res nya London kontor som kan ses från nästan alla delar av London:
Gabion: Foster goes Deco, and reinvents the skyscraper. What are we to make of the “Gherkin”

Liksom Hugh så gillar jag också byggnaden. Den uppfyller i alla fall ett av skyskrapornas syfte:

Att ge Londons skyline en identitet.

I dagens globala värld är det viktigt för städerna att ha en egen, lätt igenkännbar, identitet. Det har man t ex ofta förlorat i den mindre skalan. Ta vilken high street i England eller storgata i Sverige som helst. Du kommer att få svårt att se exakt vilken stad det är. Det är samma affärer, ungefär samma konsumlåda på torget och samma lyktstolpar längs vägen.

Då skapar Fosters cigarr (jag tycker mer att det liknar en fet cigarr än en gurka) en direkt igenkännbar skyline. På samma sätt som Eiffeltornet gör det i Paris och Twin Towers gjorde på Manhattan.

Sen kan man alltid debattera hur den fungerar stadsstrukturmässigt där den möter marken men det är en annan fråga :o)