Tag: bostadspolitik

Har svensk bostadspolitik gjort oss fattigare?

En bekant på en mailinglista som jobbar i Italien berättade att eftersom det är mycket vanligare att man äger sin bostad i Italien så är genomsnittsförmögenheten tre gånger högre där än här i Sverige. Detta är delvis på grund av att genomsnittsitalienaren har fått ta del av värdeökningen på fastigheter som har skett nästan oavbrutet sedan början av nittiotalet.

I Sverige har å andra sidan denna värdeökning hamnat hos fastighetsbolagen eftersom vi har haft en socialdemokratisk bostadspolitik som har gått ut på att man vanligtvis hyr sin bostad i stället för att äga den. Detta har resulterat i att genomsnittssvensken fortfarande är lika fattig och i högre grad beroende av samhället.

Vad tycker ni?

Ett vettigare inlägg om varför det byggs så mycket eller lite som det görs

Tobias Olsson, arkitekturpolitisk chef på Sveriges Arkitekter har skrivit en utmärkt debattartikel, Bygg som in i Norden | Debatt på expressen.

Stefan Atterfall! Du bör bjuda in Tobias till ditt departement och låta honom föreläsa för och svara på frågor från den grupp som jobbar med (här skulle jag vilja skriva arkitektur-, urban- eller stadspolitik men som Tobias förklarar i artikeln så har vi bara en byggpolitik som endast verkar gynna byggindustrin) hur sverige bygger, för han verkar vara en smart person.

I våra nordiska grannländer finns det bra exempel på bra arkitekturpolitik:

I torsdags presenterade den danska regeringen sin nya politik med 64 konkreta åtgärder, bland annat en satsning på arkitektur i skolan, stöd till kommuner för att med hjälp av stadsplanering motverka social obalans och satsningar på export och internationell marknadsföring av Danmark.

Sedan slår Tobias hål på uttrycket att “det tar tio år för ett hus att byggas i stockholm” som han skriver så tar det i genom snitt 19 månader och eftersom några verkligen tar tio år så är det en hel del som tar kortare tid än 19 månader…

Byggindustrins rop efter standardisering, borttagande av särkrav och så vidare är inte ett stridsrop för att få bygga mer, det är ett rop efter att få bättre vinstmarginaler och kunna bygga mer likartat, strömlinjeformat och platslöst på bekostnad av våra levnadsmiljöer. Som Gehl skriver, det är livet mellan husen som är det viktiga och det rummet struntar byggindustrin ganska mycket i. Det överlåts åt kommunerna att fixa och kommunernas plan- och bygglovsavdelningar får mindre och sämre verktyg att skapa goda stadsmiljöer.

Vi behöver också till slut kasta av oss oket från den funktionsseparerade modernismen och återigen bygga stad och stadsdelar istället för bostads-, kontors-, och verksamhetsområden.

Med hopp om att det kommer en arkitektur- och stadspolitik någon gång,
Jonas

Sprawl gör dig sjuk

“Rand”:http://www.rand.org/about/index.html har publicerat en studie, “Suburban sprawl and physical and mental health”:http://www.rand.org/news/press.04/09.27.html, som visar att vår byggda struktur påverkar vår hälsa.

Speciellt detta citat fann jag alarmerande:

The findings suggest that an adult who lives in a more sprawling city such as Atlanta will have a health profile similar to someone four years older — but otherwise similar — who lives in a more compact city such as Seattle, according to researchers.

Nu är ju inte problemet med utspridd bebyggelse alls lika stort här i sverige som det är i USA.
Det skulle ändå vara intressant med en svensk undersökning som jämför hur gammal man blir om man lever i innerstaden kontra ute i en villamatta. Alla säger ju[1] att vi bara ligger 10 år efter USA i alla kurvor när det gäller övervikt etc. och att inget pekar på att det blir bättre

Detta är ju inget nytt. Andra har forskat om detta innan men genom att säga det igen och igen så kanske det kan hända något. Vi måste minska bilberoendet för att kunna leva ett hälsosammare liv. För att göra detta så behöver vi öka och underlätta användandet av kollektivtrafiken, bygga tätare och stoppa utspridandet av offentliga och kommersiella funktioner.

fn1. dvs. jag har inte kollat upp det själv och det kan vara en “urban myth”