Jag har sagt det innan och kommer säkert säga det igen: Sverige kan inte tävla med arbetskraft inom industrin. Vi kommer alltid att förlora.
Vi kan bara tävla med att vara smarta och kreativa. Tyvärr är den svenska stadsmakten alldeles för involverad i den gamla industriella ekonomin och allt för beroende av den för sin makt för att kunna göra det som behövs. Som jag skrev i ett av mina första inlägg, Paradigmskifte så gör paradigmskiften ont. Jag tar mig friheten att citera mig själv:
Paradigmskiften gör ont. Vissa yrkeskategorier kommer t ex nästan att försvinna helt samtidigt som helt nya uppfinns. Arbetslösheten kommer att fortsätta att stiga in det gamla samhällets yrken och har man inte orken eller fallenheten för att omskola sig så kommer man att få svårt att få ett nytt jobb. Om jag var kommunalråd i en mellanstor svensk kommun som är beroende av några få, stora industriföretag så skulle jag ha ganska svårt för att sova. Dessa industrier kommer med största sannolikhet slå igen. Antingen för att för att flytta till ett land med billigare arbetskraft eller för att företaget gått i konkurs. Många industrier kommer givetvis att finnas kvar men man kan inte vara säker på att det kommer att bli just den fabrik som ligger i ens egen kommun. Tänk bara på hur många hästdroskefabriker det finns kvar. Bilen som kom med den industriella revolutionen konkurrerade ut en hel rad företag som säkert var mycket bra på det de gjorde men det kvittar hur bra man är på att göra en hästdroska om man konkurerar med lastbilstillverkare! Nä, om jag vore kommunalråd så skulle jag istället för att försöka med konstjord andning på något som inte går att rädda jobba järnet för att öka möjligheterna för nyföretagande och försöka hitta något inom “den nya ekonomin” som just min kommun skulle kunna bli bra på. I samband med detta så måste man även jobba med utblidningsfrågorna så att man kan hjälpa dem som har blivit arbetslösa när industrierna lägger ner.
Som ni säkert förstår tycker jag med hänsyn till ovanstående att detta är fullständigt hål i huvudet:
* SYDSVENSKAN: – Så lurades Skåne på E22:an
* SYDSVENSKAN: – Slopade E22-pengar hindrar tillväxt
Konstgjord andning av en industri som vi inte kan utföra så billigt som Saabs kunder vill ha det. Tyvärr, men så är det. Vad man gör nu är att ta pengar från den snabbast växande regionen i sverige[1] och hjälper en industri som är dödsdömd i vårt land.
fn1. Jag har sett detta i en rapport men sparade inte den
Jag instämmer i det mesta, i synnerhet när det gäller den äldre texten av dig själv som du citerar, men jag är inte entydigt säker på att just E22 är Skånes bästa tillväxtmotor(väg). Jag vill gärna framhålla Citytunneln och ett tredje spår på stambanan mellan Lund och Malmö, men det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra.
Håller med dig. Men det är ju inte mellan dessa vi skall välja utan mellan E22:an och en motorväg mellan Göteborg och Trollhättan.
Jag tror inte att det kommer att hjälpa. GM kommer att välja Tyskland ändå. Deras fackföreningar verkar ju vara öppna för arbetstidsförlängning utan löneökning, ngt som svenska fackföreningar gör rätt i att inte acceptera.
Citytunneln är bra för persontrafiken men gör inte så mycket för godstrafiken.
Ngt som skulle vara bra för miljön här i sydöstra skåne skulle vara en light-rail mellan Malmö och Skanör-Falsterbo och en mellan Lund och Staffanstorp. Den senare är dock kopplad med den nya trafikplatsen på E22:an vid råby eftersom trafikplatsen är kopplad med lunds expansion åt öster och spårvägen planeras gå stationen-lasarettet-sölvegatan-brunnshög och vidare utmed lunds östra gräns.
Det är många problem. En annan är att det saknas järnväg Malmö – Staffanstorp – Dalby – Sjöbo – Tomelilla.
Det reser dubbelt så många personer idag Sjöbo – Malmö än tex Hörby-Malmö, även om det går mycket mer trafik längs järnvägen redan idag (innan ett tredje spår) än t.ex. via väg 11.
Eller snarare, det är komplett katastrof vad gäller resor i Skåne.