Problemen med modernismens strukturer

Läste i The new civic art

Traditional urbanism can mature, becoming denser as it evolves from hamlet to village to town to city while the current suburban model cannot.

A shopppingcenter is a shoppingcenter until it is demolished.

Förorterna hindrar idag den traditionella utvecklingen av staden. Strukturerna är rigida och svåra att förändra. Jag tror att min generation arkitekters största utmaning kommer att bli att försöka göra något åt dessa svårföränderliga strukturer och skapa något som är föränderligt för framtiden. Det finns ingen generell lösning på detta problem. Det får lösas från plats till plats. Där kommer det att behövas kreativa arktiekter.

Arkitekturdebatt

Välkommen hit om du såg länken i tidningen Arkitekten (och givetvis alla andra).
Jag ber om ursäkt för tillståndet på bloggen, jag har inte hållt mig till ämnet (allt för många av de senaste inläggen har hamnat i kategorin “Politik & Samhälle”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/cat_politik_samhaelle.php och inte inom kategorierna “arkitektur”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/cat_arkitektur.php, “stadsbyggnad”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/cat_stadsbyggnad.php och “nätverkssamhället”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/cat_naetverkssamhaellet.php.)

Om du kommer hit för att du är nyfiken på bloggar och hur arkitektturdebatten kan leva genom dessa så hoppas jag att du tar dig tid att läsa och kommentera mina inlägg på denna blogg. Jag skulle även önska att fler arkitekter, arkitekturkritiker, samhällsplanerare/byggare, stadsarkitekter och andra intressenter i arikitekturdebatten skulle börja blogga. Bloggfenomenet blir många gånger starkare om det finns inlägg, åsikter och kommentarer som kan stötas och blötas på många bloggar. Det skulle vara kul att får igång en debatt i kommentarerna till detta inlägg om hur arkitekturdebatten kan utvecklas och leva vidare…

Om det är någon som är intresserad av bloggar och behöver tips för att börja så får ni gärna kontakta mig på jonas (at) bergenudd punkt net så kan jag ge lite tips på vägen.

Forskningsblogg?

Välkommen hit!

Jag såg hos “Hakank”:http://www.hakank.org/webblogg/archives/000992.html att en artikel om “Gustav Holmberg”:http://www.gustavholmberg.com/tomrum/ finns i dagens Sydsvenskan. Artikeln “‘På forskarens blogg vidgas världen'”:http://sydsvenskan.se/lund/article105965.ece handlar om forskningens möjligheter inom bloggvärlden. En trevlig artikel och jag känner mig mycket hedrad av att Gustav nämner min blogg i sammanhanget. Jag är dock ingen forskare utan en arkitektstudent som skriver om saker som intresserar mig.

För er som kommer hit av nyfikenhet från sydsvenskans artikel kan det vara på sin plats med en liten introduktion.
Jag startade denna blogg för att få en plats för mina tankar om hur de stora samhällsförändringarna kommer att påverka arkitekturen. På senare tid har det mest blivit samhällskommentarer eftersom jag inte har haft något att skriva om i grundämnet.

Jag rekommenderar kategorin “‘Nätverkssamhället'”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/cat_naetverkssamhaellet.php för en introduktion. Speciellt “‘Uppsats i arkitekturteori'”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000015.php som var den uppsats jag skrev till en 5 poängs kurs i Arkitekturteori som startade mina tankar om nätverkssamhällets påverkan på arkitekturen.
Intresset för paradigmskiftet mellan industrisamhället och nätverkssamhället hade jag sedan min tid på Framfab där jag jobbade tillsammans med Jonas Birgersson.

Några andra intressanta artiklar:
* “Paradigmskifte”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000004.php
* “Första Postningen”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000002.php
* “Efter modernismen”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000048.php
* “Traditionalist?”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000071.php
* “26 minuter”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000190.php

Som sagt, välkomna hit och hoppas ni tittar in igen!

Celebration, Fl

Andrés Duany, arkitekturkritiker på New York Times, har skrivit en essä om Disneys stad i Florida som ofta används som exempel för New Urbanism-rörelsen från USA. John Massengale på Veritas et Venustas återger hans essä här: “Veritas et Venustas: Duany Crits Celebration

For my english visitors:
Andrés Duany, architectual critic at the New York Times, has written an essay about Celebration in Florida, Disney’s town which is often used as the poster child of the New Urbanism movement in the US. John Massengale of Veritas et Venustas has posted the essay here: “Veritas et Venustas: Duany Crits Celebration

varför är det så svårt att få igång en arkitekturdebatt?

Varför är det lättare att få människor engagerade i film, dokusåpor och vädret?

Är arkitekter, stadsbyggnadskontor och andra inblandade för dåliga på att presentera förslagen så att medborgarna kan sätta sig in i vad det kommer att innebära för dem personligen?

Är det för svårt att sätta sig in i saker som man utsätts för varje dag?

Det kanske är så att det inte känns som om man som enskild lekman kan påverka sin omvärld?

Det kanske är ett problem att arkitekturdebatten främst sker på kultursidorna och inte på samhällssidorna

Traditionalist?

På en genomgång i skolan i våras sade en av mina ritsalsassistenter till mig: “Jonas, från vad jag har förstått så är du något av en traditionalist”. Han menade arkitektoniskt och det sades nog med en liten nedvärderande underton, men inte så mycket.

Jag har tänkt en del på det sen dess och jag har kommit fram till att jo, jag är nog en traditionalist men inte på det sättet han trodde.

Jag har kommit fram till att jag inte är en stiltraditionalist utan en strukturtraditionalist. Jag har inget problem med modernismen när det gäller arkitekturen. Speciellt tidig funktionalism tycker jag mycket om. Vad jag dock har problem med är de strukturproblem som modernismen medförde. Modernismen var inte bara en arkitektonisk stil utan arkitekterna hade även ideer om hur livet skulle levas i deras byggnader och försökte skapa förutsättningar för detta i sina skapelser. Frågan är hur bra de lyckades.

Inte så bra tycker jag. Men det är inte stilens fel. Det är strukturen. Därför är det också mycket svårare att komma till rätta med problemen:

  • Stadens byggander tappar kontakten med gatan när de flyttar ut i parken.
  • De byggnader som ligger utmed gatan är oftast byggda in och ut med en tunnel in till innergården där entréerna ligger. Det ger tråkiga fasader och en känsla av att “något fattas”
  • En alldeles för stor tilltro till bilen som har gett stora öknar med parkeringsplatser och på många ställen i staden en alldeles för överdimensionerad infrastruktur.
  • En tro på att om vi bygger lika för alla så kommer alla att vilja bo där och då blir vi av med klasserna och segregationen. Se bara på Rosengård, Hammarkullen och Rinkeby kontra villamattornas utbredning på 70-talet och framåt.
  • En otydlig hantering av vad som är offentligt och vad som är privat. Runt husen i parken finns det en zon som är privat men eftersom den inte är markerad så blir den otydlig det det skapar en osäkerhet.

Det är strukturen det är fel på, inte stilen. Vi bor i en alldeles underbar funkislägenhet från 1945. Fast när jag går ut så går jag ut på en trottoar och på baksidan har huset en bakgård med cyckelställ, soptunnor och en gräsmatta som bara är vår. Jag läste en undersökning av gårdar innuti kvarter. Den jämförde gårdar där alla fastigheter i kvarteret hade slagits samman med gårdar som fortfarande var uppdelade och användningen av de uppdelade gårdarna var mycket intensivare. Den öppna gården hade blivit allas och användes därför av ingen. Det är viktigt att klart och tydligt skilja på det privata och det offentliga. Den öppna gården är ett slags mellanting eftersom gruppen som använder gården blir ohanterlig, det är inte bara min trappuppgång utan det är andra också som jag inte känner. Jag har inget problem med modernismen som stil men när den börjar experimentera med stadsstrukturen så blir den sällan bra.

Jag blev nog lite stött när jag blev kallad traditionalist eftersom det inte passade med min självbild, det var nog därför jag funderade på det så mycket. Men nu kallar jag mig stolt för strukturtraditionalist.

Vill du ha extra allt med din Libeskindbyggnad?

Irish Arcitectural News rapporterar att bland annat Daniel Libeskind skall designa en byggnad i Dublin Docklands “Daniel Libeskind & Manuel Aires Mateus to design buildings for Dublin Docklands – Irish Architectural News” Det är ju jättebra, nu har stadsikontyphusen utökats med ännu ett hus.

“Om du inte vill ha ett Frank O Ghery Bilbaomuseum® eller ett Norman Foster hightech-hus® för att göra din stad unik så kan du numera beställa din alldeles egna Daniel Libeskind Holocaust kub®. Med denna produkt har du frihet att helt själv välja fönstersättning i fasaden utan att bry dig om de invändiga funktionerna. Som en extra bonus får du själv, som beställare, bestämma vinkeln mellan fasaden och gatan utanför, allt för att du skall få en byggnad som inte finns någon annanstans i världen.”

Visst raljerar jag men man blir lite trött på vad som föreslås. Man kan riktigt se någon i Dublin sitta och titta i en tidning och se Libeskinds Holocaust museum i Berlin och tänka “ett sådant vill jag ha i Dublin också, då skulle vi också få internationell uppmärksamhet.” Jag besökte Berlin härom året och blev väldigt rörd av framför allt det höga, mörka rummet där man kan höra världen väldigt avlägset från öppningar 10-15 meter upp på väggen, det rummet är ett väldigt bra exempel på hur man kan uttrycka en historia med hjälp av arkitektur. Resten av museet blev jag dock inte speciellt imponerad av rent arkitektoniskt. Utställningen var dock bra.

Efter Modernismen

City Journal Spring 2000 | After Modernism by Roger Scruton

Richard Scruton har skrivit en artikel om modernismens problem. Han tar både upp modernismens problem att skapa urbana möljöer och enskilda objekt som Lloyds buildning i London och Centre Beaubourg i Paris.

Moreover, architects and critics are now finding the words, and the confidence, to express the once-forbidden thought that you can be modern without being modernist—that there can be an architecture for our time that derives from permanent values rather than ephemeral social projects, that gives new life to the grammar, and the search for harmony and decorum, of the architecture of the past. Modernism is dead; but classicism survived, as it has always survived.

Ett av de största problemen med modernismen jag har är att de stora mästerverken oftast är *intressanta* byggnader och inte *bra* byggnader. Bra i meningen att de fungerar för de ändamål som de var byggda samtidigt som de passar in i omgivningarna.

Jag skrev en liten text i slutet av min “uppsats”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000015.php kallad “vad kommer efter modernismen” där jag försöker ge lite förslag på vad jag tror kommer att bli de stora utmaningarna för arkitekter i framtiden. Jag återger den här nedan med lite uppdateringar från uppsatstexten:

Vad kommer efter modernismen?
Modernismen kan man tänka sig delvis var en konsekvens av den industriella revolutionen som påbörjades i England och byggde på industriell produktion. Denna industriella produktion blev även ett tema inom den modernistiska arkitekturen. Om man antar att ett paradigmskifte medför en radikal förändring av arkitekturen och om vi antar att vi står inför, eller är mitt uppe i, ett paradigmskifte just nu, så leder detta till att vi kan vänta oss en lika stor omvälvning av arkitekturen som när vi gick från klassicismen till modernismen. Vad detta kan vara är helt omöjligt att spekulera i. Jag anar dock en viss frustration mot modernismen bland mina kursare. Man ritar modernistiska byggnader men frågar sig om det inte finns något mer, något nytt som kan ta arkitekturen vidare in i det nya samhälle som håller på att växa fram. Jag känner själv detta. Som arkitektstudent skall man tycka om modernismen eller kanske snarare nymodernismen och bygga vidare på den traditionen. Enligt de flesta arkitekter och lärare var postmodernismen var bara ett misslyckat 80-tals experiment och det är nymodernismen som är framtiden. Jag tror inte heller att postmodernismen är vägen framåt men jag har en tanke i bakhuvudet som hela tiden säger att modernismen är på väg in i en återvändsgränd och den är innne i sina slutliga dödsryckningar.
När detta dödsfall kan offentliggöras eller vilken arkitekturstil som kommer att dansa på dess grav vet jag inte.
Det enda jag kan säga är att jag tror att en lika radikal förändring för arkitekturen som modernismen var kommer att ske men man har ingen aning om när den kommer eller vilket utryck den kommer att ta sig.
Men om man skulle drista sig till att gissa så tror jag att det kommer att ha något med ekologi att göra. På samma sätt som återuppbyggnaden efter två världskrig var den stora uppgiften för modernismens arkitekter så är den största utmaningen för oss och för framtidens arkitekter att skapa arkitektur som bättre tar till vara och inte utarmar de minskande resurserna på jorden. Fast vid närmare eftertanke så är det inte en tillräckligt radikal förändring. Det betyder inte att hållbart byggande inte är viktigt men jag tror inte att det kommer att skapa en revolution.
Något som däremot skulle kunna skapa en revolution är virtuell arkitektur i flödesrummet. Vi kommer kanske helt plötsligt att vakna upp en dag då en större andel arkitekter jobbar med virtuell arkitektur än med reell. Det är en ändring som ligger i samma klass som bytet från klassicism till modernism. Men det är svårt att sia om det eftersom det ligger i paradigmskiftets natur att det är så omvälvande förändringar att om man står i den gamla världen så har man inte möjligheten att se vad som finns på andra sidan.
Det enda jag är övertygad om är att det måste komma något nytt och annorlunda. Skyskraporna som byggs idag på Potzdammer Platz är skrämmande lika Mies van De Rohes orealiserade projekt från 30-talet. Har det verkligen inte hänt något arkitektoniskt på 70 år? Det enda som verkar ha utvecklats är byggnadsmaterialen. Modernismen som skulle skaka av sig den historiska manteln har blivit lika traditionsbunden som klassicismen och stelnar mer och mer.

Var hittar vi det nya?

Det var en omskriven variant av avslutningen på min uppsats. Jag står fortfarande för den och letar ständigt efter det nya…

Vidare diskussion om ordet arkitektur

Peter Lindgren och jag har haft en diskussion om ordet arkitektur.

Han började med ett “inlägg”:http://tesugen.com/archives/04/03/architecture-definition som jag sedan “kommenterade”:http://www.bergenudd.net/webblogg/archives/000029.php och slutligen Peters “senaste kommentar”:http://tesugen.com/archives/04/03/jonas-bergenudd-arkitektur

Jag tycker att du kommer lite för långt från ursprunget om du blandar in processen i arkitekturbegreppet. Då börjar man urvattna ordet som jag hade farhågor om i min första kommentar. För själva processen tycker jag man får använda andra ord t ex just process och inte försöka bända in för mycket betydelse i ordet arkitketur som redan är knökfullt med olika aspekter.

citatet “Bo Könberg är arkitekten bakom det nya pensionssystemet” tycker jag bara borde innebära att han byggde upp det nya pensionsystemet inte att han använde en speciell process för att göra det. Det får förklaras på ett annat sätt. Jag är när jag tänker efter inte ens säker på om jag gillar att ordet arkitekt används i det sammanhanget. Ordet arkitekt för sig själv tycker jag skall vara exklusivt för just arkitekter. Jag har dock inte något problem med titlar som t ex systemarkitekt. Upphovsman skulle vara bättre i ovanstående citat

Men som Peter säger är han mest intresserad av hur ordet arkitektur används inom IT-området och det området lämnade jag för några år sedan och känner mig inte insatt problematiken längre.

Det jag dock har insett geonom diskussionen är att jag fortfarande har lika svårt att definiera vad arkitektur är (i den byggda meningen). Sedan skall vi inte ens börja tala om problemet att skilja på god arkitektur och annan arkitektur.