[via HAX]

Erik Starck skriver i Framtidens kommunikation i fyra dimensioner:

Man minns knappt hur det var men förr i tiden för sisådär 10 år sedan så ringde vi inte till personer utan till platser. Sedan hoppades man att personen man sökte befann sig på den plats man ringde till. Detta var det naturliga sättet att använda en telefon. Man ringde från en vägg till en annan.

Sedan dök mobiltelefonen upp och telefonin blev personlig. Platsen förlorade sin betydelse. Det var inte längre en vägg jag ringde till utan till en individ. Mobiltelefonen borde byta namn till den personliga telefonen jmf: persondatorn för det är precis vad den är.

Detta är en större revolution än man tror vid första ögonkastet. Jag tror att de som inte förstår detta till exempel inte ser sitt mobilnummer som mer eller mindre permanent.

För ett par veckor sedan var jag i Göteborg och ringde på vinst och förlust en kompis mobilnummer som jag inte har ringt på minst fyra-fem år och till min glädje som svarade han. För det första så hade han behållit sitt mobilnummer så gamla vänner som jag som hade sparat kontakten i min mobil kunde komma i kontakt med honom när jag behövde. För det andra som satt han någonstans norr om oslo och väntade på några vänner som var i väg och dök. Jag kunde alltså kontakta honom utan att veta eller gissa var han befann sig.

Det är samma sak med epostadresser. Skaffa dig en domän som du har kontroll över och om du inte kan fixa det själv så lej ut epostadministrationen till någon annan. Google Apps är en bra tjänst som är gratis för mindre grupper. Ge inte ut epostadressen du fått från din bredbandsleverantör, vad händer när du om tre år antingen flyttar eller helt enkelt hittar ett bättre erbjudande. Då blir du av med din adress och alla som har din gamla adress får tillbaka sitt meddelande utan möjlighet att veta vilken din nya adress är. Webmailtjänster är något bättre förutom att du är helt i händerna på leverantören. Nu bedömmer jag inte risken som så stor men det är ju helt upp till Microsoft om man vill driva hotmail vidare eller inte. Funkar det inte ekonomiskt så kommer miljoner att bli av med sina epostadresser. Ett liknande exempel är Yahoo!s nedstängning av webbsidorna på geocities.

Framtidens kommunikation är definitivt individuell och inte platsbunden. Så behåll ditt mobilnummer, säg upp din fasta telefon och skaffa en epostadress som du själv äger…

Marx hade rätt i att samhällshistorien är en kamp. Men i grunden är det inte mellan motsatta klasser, utan en kamp mellan motsatta mentaliteter – den ena är kreativiteten och den andra är kontrollen; den ena är skapandet, den andra är bevakandet. Den första är skaparkraften, framstegstron, individens vilja att göra sin lott här i livet bättre. Den andra är kontrollbegäret, viljan att stoppa förändringar, kommendera skapandet eller lägga beslag på frukterna av det.
De attityderna kommer från två olika synsätt på livet – å ena sidan den dynamiska, å andra sidan den statiska. Den dynamiska tror på skapande och utveckling, och därför på att människor har ett gemensamt intresse av samarbete och utbyte. Därför vill den uppmuntra upptäckter och frivilligt samarbete. Den statiska mentaliteten tror att tillvaron är ett nollsummespel, där några måste få det sämre för att andra skall få det bättre. Därmed bygger den på oro och rädsla för vad andra skall göra och avundsjuka mot dem som lyckas. Och den leder därför lätt till tron att det gäller att välja rätt sida, och få makten att styra och ta från de andra.
Om och om igen återkommer denna kamp, mellan individer, mellan grupper och inom en och samma person. Å ena sidan handlar det om energin, om att drömma, engagera sig, analysera, skapa nytt och förändra världen. Nytänkaren, innovatören, entreprenören – de är civilisationens hantverkare. Å andra sidan handlar det om missundsamheten, om viljan at blockera, kontrollera, stoppa, riva ned. Den ena gör något, den andra går efter och klagar och kontrollerar. Den ena attityden drivs av skaparlust och livsglädje, den säger ja till livet och dess möjligheter. Den andra drivs av oro, rädsla och avund, och vill styra och blockera. De fingerfärdiga slår mot de klåfingriga.

...

Ett samhälles dominerande grundhållning avgörs av individuella val. Men dessa påverkas av vilken mentalitet som uppmuntras och vilken som bestraffas av uppfostran, kultur och politik. I vissa epoker har skapandet åtnjutit en viss frihet, och människor har i motsvarande grad gjort väldiga vetenskapliga och ekonomiska framsteg. Men i praktiska taget alla samhällen som någonsin existerat har skaparkrafen kämpat i motvind. Antingen för att vägarna framåt har blockerats eller för att härskarna har pekat ut den enda väg som alla måste gå. Den amerikanska tänkaren Virginia Postrel talar om två motståndsgrupper som reaktionärer, vilkas centrala värdering är stabilitet, och teknokrater, vilkas centrala värdering är kontroll. Det kan låta som motsatser, och under många epoker har de stått emot varandra. Men de förenas i sin bevakande attityd i en motvilja mot mångfald och experiment, och en vilja att hitta en lösning som ska gälla för alla

Detta motsattsförhållande känner jag igen. Speciellt tydligt blir det i ett paradigmskifte eftersom det är så mycket som ändras och så mycket av det gamla som slås i sönder. Men den här kreativa förstörelsen måste få lov att hända. Hade någon velat att staten i samband med den industriella revolutionen hade understött hästpisketillverkarna när droskorna blev utkonkurrerade av lastbilarna? Det sker samma tokiga saker idag. Industrier hålls med konstgjord andning kvar i Sverige när de skulle kunnat vara effektivare på någon annanstans i världen. Människor och politiker är rädda för förändring men i t ex alla de fall jag har sett när regementen läggs ner så växer det upp en livskraftig och mångsidig verksamhet i de gamla lokalerna om inte politikerna och företagen sitter och tycker synd om sig själva efteråt.

• Conversation with Manuel Castells, cover page

Jag såg hos Hakank att en artikel om Gustav Holmberg finns i dagens Sydsvenskan. Artikeln ‘På forskarens blogg vidgas världen’ handlar om forskningens möjligheter inom bloggvärlden. En trevlig artikel och jag känner mig mycket hedrad av att Gustav nämner min blogg i sammanhanget. Jag är dock ingen forskare utan en arkitektstudent som skriver om saker som intresserar mig.

För er som kommer hit av nyfikenhet från sydsvenskans artikel kan det vara på sin plats med en liten introduktion.
Jag startade denna blogg för att få en plats för mina tankar om hur de stora samhällsförändringarna kommer att påverka arkitekturen. På senare tid har det mest blivit samhällskommentarer eftersom jag inte har haft något att skriva om i grundämnet.

Jag rekommenderar kategorin ‘Nätverkssamhället’ för en introduktion. Speciellt ‘Uppsats i arkitekturteori’ som var den uppsats jag skrev till en 5 poängs kurs i Arkitekturteori som startade mina tankar om nätverkssamhällets påverkan på arkitekturen.
Intresset för paradigmskiftet mellan industrisamhället och nätverkssamhället hade jag sedan min tid på Framfab där jag jobbade tillsammans med Jonas Birgersson.

Några andra intressanta artiklar:

• Paradigmskifte
• Första Postningen
• Efter modernismen
• Traditionalist?
• 26 minuter

Som sagt, välkomna hit och hoppas ni tittar in igen!

Bland annat nämner de nätverksfamiljen:

Nätverksfamiljenn (sic!)

Allt färre parrelationer varar livet och allt fler lever med halvsyskon och styvföräldrar. Den fasta kärnfamiljen håller på att bytas ut mot den flytande nätverksfamiljen.

Jag har inte tänkt på det innan men detta är ju ytterligare ett tecken på att vi rör oss mot en värld som är mer nätverksbaserad, i alla lager. Det är dock lite tråkigt främst för barnen när föräldrarna ibland ger upp lite för lätt.
Det kanske förbereder dem för ett liv i ett samhälle uppbyggt av nätverk, jag vet inte.

[via bisonblog]

Han länkar vidare till ett inlägg av Tom Peters kallat 26 ….. BEEP! BEEP! BEEP!

Recall a couple of weeks ago I blogged a China stat. 60,000 new foreign-owned factories opened between 2000 and 2003. Do the math, and that’s one every … 26 MINUTES!

“That’s it man, game over man, game over!” för att citera private Hudson från filmen Aliens

Slaget är redan förlorat. All produktion som inte måste produceras lokalt kommer att flyttas utanför sverige, vi kan inte tävla med kapacitet eller kostnader. Notera att det endast är fabriker ägda av utländska företag, inhemska fabriker är inte medräknade. Frågan är om vi skall sitta och titta på klockan medan den tickar ner tills ännu en utländsk fabrik har öppnat i Kina. Det är inte en utveckling vi kan bekämpa eller stoppa. Vi måste istället anpassa oss till den.

Var 26 minut, dygnet om, kom ihåg det.

Några recensioner:

• Recension av Ola Larsmo
• Amazon.com
• International Journal of Communications Law and policy

Återkommer med reflektioner senare.

Jag har läst lite i boken och den går på ett ingående sätt igenom den bakgrunden och teorin för nätverkssamhället.

Innehållsförteckning:

• Network Society
• Network Technology
• Network Economy
• Network Politics
• Network Identity
• Conclusion
• References
• Index

Jag har tänkt att läsa boken lite mer ingående och skriva lite i samband med det. Jag kommer då att länka till de nya inläggen från denna sida.

Paradigmskiften gör ont. Vissa yrkeskategorier kommer t ex nästan att försvinna helt samtidigt som helt nya uppfinns. Arbetslösheten kommer att fortsätta att stiga in det gamla samhällets yrken och har man inte orken eller fallenheten för att omskola sig så kommer man att få svårt att få ett nytt jobb. Om jag var kommunalråd i en mellanstor svensk kommun som är beroende av några få, stora industriföretag så skulle jag ha ganska svårt för att sova. Dessa industrier kommer med största sannolikhet slå igen. Antingen för att för att flytta till ett land med billigare arbetskraft eller för att företaget gått i konkurs. Många industrier kommer givetvis att finnas kvar men man kan inte vara säker på att det kommer att bli just den fabrik som ligger i ens egen kommun. Tänk bara på hur många hästdroskefabriker det finns kvar. Bilen som kom med den industriella revolutionen konkurrerade ut en hel rad företag som säkert var mycket bra på det de gjorde men det kvittar hur bra man är på att göra en hästdroska om man konkurerar med lastbilstillverkare! Nä, om jag vore kommunalråd så skulle jag istället för att försöka med konstjord andning på något som inte går att rädda jobba järnet för att öka möjligheterna för nyföretagande och försöka hitta något inom “den nya ekonomin” som just min kommun skulle kunna bli bra på. I samband med detta så måste man även jobba med utblidningsfrågorna så att man kan hjälpa dem som har blivit arbetslösa när industrierna lägger ner.

Som ni säkert förstår tycker jag med hänsyn till ovanstående att detta är fullständigt hål i huvudet:

• SYDSVENSKAN: – Så lurades Skåne på E22:an
• SYDSVENSKAN: – Slopade E22-pengar hindrar tillväxt

Konstgjord andning av en industri som vi inte kan utföra så billigt som Saabs kunder vill ha det. Tyvärr, men så är det. Vad man gör nu är att ta pengar från den snabbast växande regionen i sverige[1] och hjälper en industri som är dödsdömd i vårt land.

fn1. Jag har sett detta i en rapport men sparade inte den