En grupp tyskar använder arkitekturfoto på ett nytt sätt. Man scannar och extraherar perspektiv, ytor och gränspunkter. Med denna metadata kan man skapa nya kollage som skapar nya rum och volymer.

Digital scans of analogue architectural photography form tiny pieces of a large resulting puzzle. The original pictures are being analysed and categorised according to their vanishing-points and shapes. Based on this analysis, slices are being extracted from the source image. These slices retain the information of their position corresponding to their original vanishing-point and thus form a large pool of pieces, ready to be applied to new perspectives and shapes.

Extracts of Local Distance from STOESELTNTPRO on Vimeo.

Jag tycker det är vackra bilder och skulle inte ha något emot att ha en sådan på väggen och jag tror nog att det skulle kunna vara ett verktyg för att skapa ny arkitektur på något sätt. Lite för mycket dekonstruktivism för min smak men det kan säkert fungera för andra…

(via: Digital Urban)

The Difference Between a Freelancer and an Entrepreneur

A freelancer is someone who gets paid for her work. She charges by the hour or perhaps by the project. Freelancers write, design, consult, advise, do taxes and hang wallpaper. Freelancing is the single easiest way to start a new business.

Entrepreneurs use money (preferably someone else’s money) to build a business bigger than themselves. Entrepreneurs make money when they sleep. Entrepreneurs focus on growth and on scaling the systems that they build. The more, the better.

The goal of a freelancer is to have a steady job with no boss, to do great work, to gradually increase demand so that the hourly wage goes up and the quality of gigs goes up too.

The goal of the entrepreneur is to sell out for a lot of money, or to build a long-term profit machine that is steady, stable and not particularly risky to run.

The trap is simple: Sometime freelancers get entrepreneur envy and start hiring other freelancers to work for them. This doesn’t scale. Managing freelancers is different from being a freelancer. Managing freelancers and saving the best projects for yourself gets you into trouble. The cash flow gets you into trouble. Investors don’t want to invest in you because you can’t sell out if you’re a freelancer at heart.

If you’re an entrepreneur, it is impossible to succeed by using your own labor to fill the gaps. That’s because your labor is finite. It doesn’t scale. That’s because if it’s a job only you can do, you’re not building a system, you’re just hiring yourself (and probably not paying enough either).

Jag lägger ingen värdering i det ena eller andra, man skall bara vara medveten om att det andra alternativet finns det med.

Intressant åsikt. Calatrava ser sitt verk som oantastbart och han måste få sista ordet vid alla förändringar av objektet och den omedelbara närheten. När Bilbaos kommun bygger ett hus bredvid och arkitekten ansluter en bro till Calatravas bro så stämmer Calatrava Bilbaos kommun.

Jag anser att detta är en ohållbar position. Du kan inte som arkitekt kräva kontroll över dina verk efter att de har övergått till brukaren. I alla fall i Sverige har du bara upphovsrätt till dina ritningar och om inget annat har avtalats så får byggherren bara uppföra ett exemplar av det som är ritat. Du kan t ex inte beställa ritningar på ett hus och sedan, utan extra ersättning, bygga ett helt område med samma ritningar.

Underlaget byggs upp med flera lager av kalkspackel som sedan avslutas med ett lager som är uppblandat med marmormjöl och krossad marmor och som bearbetas med speciella verktyg för att få fram den speciella ytan.

Stucco Lustro finns beskrivet så långt tillbaka som 25 f. kr.
Teknikerna och materialen har ändrats och förbättrats lite men är fortfarande mycket likt sitt ursprung. Palladio hjälpte till att under renässansen återuppliva intresset för denna urgamla teknik. I många av hans villor finns vackra exempel på Stucco Lustro.

Ytan känns väldigt mjuk även om den är hård och blank. När man lägger handen på så tror man att det skall kännas kallt eftersom det är så likt sten men ytan är varm och behaglig.

Det är givetvis en dyr byggnadsmetod och det är därför den inte är så vanlig varken då eller nu.

Jag har skrivit om tredje platsen innan, det är en plats där du kan vara så privat eller öppen som du vill, du interagerar med omgivningen på ett prestigelöst sätt och du kan få en stund borta från den första (hemmet) och andra (arbetet) platsen. Nu riskerar nomadarbetarna i USA att förstöra den tredje platsen på t ex Starbucks. Nomadarbetarna är t ex frilansare som inte har fasta arbetsplatser som bland annat använder platser som Starbucks för att arbeta på.

Det finns wlan och kaffe, det kan väl inte bli fel?

Problemet uppstår när alla platser är upptagna av personer som sitter böjda över sina datorer, helt omedvetna om sin omgivning och interagerar knappt med den heller. Caféet liknar mer och mer den andra platsen.

Jag jobbar oftast på dagarna så jag vet inte hur utbrett detta är i Sverige. Hur ser det ut på svenska caféer?

Andra bloggar om: tredje platsen, starbucks, frilans, wlan

Det passar i alla fall på mig, jag känner mig nertryckt i rummen som byggdes på sextio-, sjuttio- och åttiotalen där minimikraven blev standard och det ansågs som onödigt att bygga med större takhöjd än 2,40.

Andra bloggar om: arkitektur

Om du kommer hit för att du är nyfiken på bloggar och hur arkitektturdebatten kan leva genom dessa så hoppas jag att du tar dig tid att läsa och kommentera mina inlägg på denna blogg. Jag skulle även önska att fler arkitekter, arkitekturkritiker, samhällsplanerare/byggare, stadsarkitekter och andra intressenter i arikitekturdebatten skulle börja blogga. Bloggfenomenet blir många gånger starkare om det finns inlägg, åsikter och kommentarer som kan stötas och blötas på många bloggar. Det skulle vara kul att får igång en debatt i kommentarerna till detta inlägg om hur arkitekturdebatten kan utvecklas och leva vidare…

Om det är någon som är intresserad av bloggar och behöver tips för att börja så får ni gärna kontakta mig på jonas (at) bergenudd punkt net så kan jag ge lite tips på vägen.

Dan Cederholm (amerikan trots namnet) skriver om hans många besök till Home Depot och hur fel entréerna är konstuerade där. Jag tänkte då på att det är lika dåligt här i sverige. Bauhaus och Ikea i malmö har samma problem. Det är inte jättelångt mellan ingång och utgång men det är ändå tillräckligt för att man måste välja om man skall parkera nära utgången eller ingången. För min del blir det oftast utgången.
Varför är det så? De flesta matvaruaffärer lyckas ju. Det skall väl inte vara så svårt att få in ingången och kassorna nära varandra?

Frågan är om det inte är så att det har blivit en de-facto standard och det planeras utan någon eftertanke?

SimpleBits | Poor Parking Interface

[via: Jan Kallberg]