Underlaget byggs upp med flera lager av kalkspackel som sedan avslutas med ett lager som är uppblandat med marmormjöl och krossad marmor och som bearbetas med speciella verktyg för att få fram den speciella ytan.

Stucco Lustro finns beskrivet så långt tillbaka som 25 f. kr.
Teknikerna och materialen har ändrats och förbättrats lite men är fortfarande mycket likt sitt ursprung. Palladio hjälpte till att under renässansen återuppliva intresset för denna urgamla teknik. I många av hans villor finns vackra exempel på Stucco Lustro.

Ytan känns väldigt mjuk även om den är hård och blank. När man lägger handen på så tror man att det skall kännas kallt eftersom det är så likt sten men ytan är varm och behaglig.

Det är givetvis en dyr byggnadsmetod och det är därför den inte är så vanlig varken då eller nu.