4 thoughts on “varför är det så svårt att få igång en arkitekturdebatt?”

1. Problemet är väl att det inte finns samhällssidor av värde?
   I alla fall i Stockholm. Rikstidningarna (DV/Svenskan) skriver om ämnet på en hög, abstrakt nivå och de annonsfinansierade lokalbladen (Mitt i/Södermalmsnytt osv) har inte resurser för granskningar och längre bevakningar medan gratistabloiden (Stockholm City, Metro räknar jag inte) inte har plats med längre journalistik mellan annonserna. De som har bäst utgångspunkt är morgontidningarna (DN/Svenskan).
2. Hej Jonas!
   Kul att du driver denna sida! Jag tror faktiskt att det sker mycket bra diskussion i mikronivån, dvs kring skolprojekt eller bland andra samhällspåverkande/ade projekt, och det är just när det handlar om en tydlig exemplifiering av något specifikt, intresset tar vid ordentligt och man eventuellt blir förmögen att (våga?) diskutera! Tyvärr blir det mest ris o ros i ordet i SVD från någon okonstruktiv arg själutnämnd kvarterspolis! Hur hade du velat se diskussionen?
3. Ja, det hade jag. Jag hade velat se en ordentlig offentlig diskussion om det byggda samhället runt omkring oss. Jag skulle vilja veta hur vanliga människor upplever sin kringmiljö, vad som är bra, vad som är dåligt.
   Sedan skulle jag vilja få igång en diskussion om vad vi skall göra i framtiden. Det är ju faktiskt för vanliga människor vi bygger. Vill man att det skall byggas som i Jakriborg, vill man en tät stad eller vill man ha villamattor som det byggs utmed bunkeflostrand-klagshamn och ljunghusen
4. Stadsbyggnadskontoren(i varje fall Malmö) har tydliga riktlinjer och en gemensam önskan om förtätning av staden, “mer stad i staden”! Tyvär finns det tre bolag som bygger, som samtidigt äger mycket mark som har otroligt inverkan. Dessa JM, Skanska och Peab är företag på den fria marknaden där det finns en föreställning om att folk vill bo på ett visst sätt. Detta skapar allt som oftast stadsdelar utan de kvaliteér som de flesta ändån är överens om är goda och essensiella för den vitala staden. Min mening är att den goda staden är en omtumlande, brokig och varierad plats där tolerans för olika typer av händelser får lov att ta plats! Jag kan bli något störd av en uppfattning som ligger många i medvetandet, NIMBY-fenomentet, dvs.Not In My Back Yard. Ja, -”Saker o ting är ok så länge inte jag o mitt hem drabbas!” Samtidigt som jag fascineras (?) och det är socialdemokratpolitikerns våta dröm så blir jag så makalöst trött på Det Svenska Trygga Hemmet, HSB-drömmen, Gå inte på gräset, Alla indoktrinerande Hem ljuva hem broderier osv, detta har verkligen inte hjälpt sveriges mentalitet, “Jo! -Vi är ett folk med god Vandel!”, säger någon. Men ack så tråkiga städer vi får när alla minnsan håller ett öga på dig så att du inte beträder gräset mellan de eternitklädda lamellhusen, givetvis noggrant utplacerade efter solrörelsebanan utan någon som helst hänsyn till den yta denna typ av område gör anspråk på, ofta i något centrala delar av staden. Ingen kompensation ges till de förbgående och andra människorna i staden för det brott mot möjligheter dessa hus utgör! Möjligheter där folk kan mötas utan att ingå i bostadsrättsföreningen och således få tillgång till den gemensamma grillen! Nej, De möten som uppstår när två människor som inte känner varandra ser varandra! Händelser, spännande potentiella oväntade inträffanden!
   Sen kom åttiotalet när arkitekter som skulle försvara kvarterstaden började bygga någerlunda stadslikt, men utan att förstå betydelsen av gatans möte med väggen, utan fönster eller händelser i gatunivå – Där vi faktiskt rör oss!
   Nej, Istället för de där jävla Gå inte på gräset skyltarna borde alla människor som fysiskt formar staden och gaturummet gå på en föreläsningskurs med Jan Gehl eller läsa en bok!
   
   Cheers for the Diverse city!
   
   Mvh, Simon “Street” Klamborn